Alla inlägg under mars 2008

Av tiipa - 23 mars 2008 23:58

Idag har den mesta tiden gått åt till att förbereda resan till Dalarna där klickerinstruktörsutbildningen påbörjas. Har skickat min dotter till kusinerna ( hon åkte flyg själv! Duktig tjej!!) och lämnar hundarna hos mamma på vägen förbi i morgon fm. Jag har med mig datorn och ska försöka återrapportera till bloggen om vad vi gör och tankar som dyker upp under tiden. Men jag är inte säker på att det mobila bredbandskortet fungerar som det ska... i så fall dröjer det till nästa måndag innan jag kan skriva igen.

Hoppas verkligen att jag lär mig mkt under veckan och kommer hem med betydligt bättre förmåga till timing och skicklighet i klickerträning.


Efter gårdagens oönskade resultat i Oxie förbyttes känslor av besvikelse snabbt till kämpaglöd i stället. Anmälde mig raskt till ytterligare tävlingar än de jag sen tidigare planerat delta i. Bl.a ska jag försöka vara med i Borås inoff. i mitten av april och ev. tar jag "en liten sväng" förbi Gävle strax innan Tranåstävlingarna. En viktig nyckel till våra tävlingsresultat ligger i min egen förmåga att fokusera under tävlandet , att klara att vara "närvarande " till 100% för min hund på banan, att inte bli så himla nervös... och då är att tävla.. tävla... tävla...det enda som hjälper . Och att ha bra strategier för hur jag ska styra mina tankar så de hjälper mig i stället för tvärtom innan jag startar ett lopp.


Vi har knappt haft någon snö alls i vinter men "naturligtvis" måste det snöa i morgon när jag har så lång väg att åka... 

Det ska ändå bli spännande att få avsluta denna innehållsrika roliga månad med en säkerligen mycket givande kurs!

Av tiipa - 22 mars 2008 21:55

Nyss hemkommen från Oxies tävling. Vädret hade vi i alla fall tur med kan jag säga.... hmm.. Fast många verkade haft svårigheter på annat håll eftersom de var så många som inte dök upp på tävlingen.


Det är inte mycket som får min hund "spak" och bli TYST medan han står och kollar på ekipage som just springer en bana, om det dessutom är en sheltie som även skäller samtidigt så är det en ytterst ovanlig bedrift kan jag säga. (Han vill oftast springa efter alla som rör sig över en agilitybana i full fart. ) Men så blev det när vi kom in i Nils Holgersson hallen till Oxie BK:s tävling. Stort.... ekande högtalare....  skällande hundar omkring -som vanligt- men ändå så annorlunda. 

Direkt förstod jag att detta var ett kaos. Funktionärerna el. vilka det nu var, hade glömt att ta med det "stora blädderblocket" så inga ekipage hade någon aning om exakt när de stod på tur att få komma in på banan. Det var ingen överstrykning på listor heller som annars hade kunnat vara till viss hjälp. Ingen visste om VILKA av ekipagen på startlistorna som skulle komma el. inte. Det ledde till att alla var tvungna att stå redo nära startfållan under i princip hela klassen, oavsett om man hade startnummer 4 el. 34. Inga startnummer, namn eller resultat ropades ut i högtalarna under loppet. Det var upp till oss att hålla reda på och om man missade sin start så var "loppet kört", hjälp! Det kändes en aning oroligt kan jag säga.

Large förarna vågade nog chansa lite på hur mkt tid de hade på sig eftersom de var så många. För mig betydde det att uppvärmningen till AG2 blev lidande eftersom det var för trångt att hålla i gång hunden på plats, och dessutom krockade klasserna, missade därmed min banvandring till Hoppklassen...jag och några till fick snabbt gå en egen banvandring tillsammans med smallklassen sen var jag tvungen att starta direkt eftersom de andra i medium redan kört.  hann inte ens gå av honom efter första loppet. Detta var förstås lite jobbigt för oss som behöver lite ordning och reda för att hålla nerverna på plats.

Men det är ju sådant som kan hände tyvärr och det är bara att göra så gott man kan ändå. Hur gick det då för oss? Debuten i AG2  var ok ändå med tanke på att det var första gången vi tävlade i denna miljö, men vi fick bla. fel på slalomen, han gick ur vid 4:e pinnen. Förstod efteråt att jag troligtvis trängde honom. Han hoppade av balansen för tidigt , jag kom alldeles för långt bak och då var mitt  ropande "TRAAAAMPAAA!" ganska värdelöst.. Han missade en tunnelingång lite vilket INTE hör till vanligheterna. Detta beteende hände med till hoppklassen sen...Totalt 15 fel i agilityn. Annars var det roligt att springa AG2 banan , den var klurig med flera fällor men kändes ändå lagom utmanande och vi borde inte ha några problem egentligen att klara en sådan bana om bara koncentrationen finns hos oss båda. Det var väl det som var roligt ändå trots det trista resultatet, kände ändå att vi har en bra chans att klara 2:an om vi bara är på "hugget".

Hopploppet startade mycket bättre, slalomen gick bra men sen var det en dubbelsväng med en stjärna och fällor på båda håll, där saktade jag nog farten själv tyvärr och då gick alltså vovven förbi ett hinder och tunneln direkt efter. Totalt 10 fel. (Måste påminna mig om att ge många fler förstärkningar/belöningar till min hund vid tunneln under träning) .


Det är alltid så för mig tyvärr att om det blir en liten miss någonstans så blir hela loppet förstört. Vi påverkar varandra negativt på det sättet varje gång det råkar bli ett litet fel. Så våra resultat "åker verkligen berg och dalbana" , "svart el. vitt", "i toppen el. botten.".. så är det alltid. Beror väl på att jag verkligen vill vara bland de första för att vara nöjd med ett lopp. Antar att det ändå är bra att ha viljan att vinna men jag måste fortsätta jobba med att kunna "köra på  som vanligt" resten av loppet även om det uppstått en miss.

Det var många kända ansikten och det var roligt att se på deras lopp. Jag höjer på hatten allra ödmjukast åt alla klass 3 förare som gjorde så fina lopp, hoppas verkligen att jag och min hund  blir lika duktiga snart. Hmm.. ändrar den meningen...  hoppas JAG blir lika duktig snart.. min hund är redan så duktig.. bara JAG lyckas få honom tillräckligt fokuserad.

Det var många duktiga ekipage från Danmark med, bla. ett med en suuupersnabb liten vessla till sheltie som jag inte kunde släppa blicken i från på en lång stund efter deras lopp. "Husse" var rätt snygg också... ;-)

Banorna var roliga , men kanske lite väl kluriga i öppenklasserna.


Det var sorgligt när tävlingen var slut.. nu dröjer det en hel månad innan vi får tävla officiellt igen. Nästa tävling blir inoff. i Borås i mitten av april. sedan blir det ingen tävling för oss förrän i början av maj!! ... ok... det ger ju förstås bra möjligheter att hinna träna ordentligt och komma i bättre form. VÄNTA BARA!!! Nu har jag fått hem min lilla balans så nu ska här inte bara tränas slalom utan även kontaktfält varje gång vi ska ut på promenad.

Bilden ovan ska föreställa ( lite dålig kvalité eftersom det är taget med mobilkameran) Jenny Damm och Elvis under öppen ag. klass , de  gjorde lysande insatser som vanligt under tävlingen.

Av tiipa - 21 mars 2008 21:55

Så var den första tävlingsdagen för denna påskhelg avklarad. Jag hade ju hoppats på en pinne så att jag skulle slippa åka till Oxie i  morgon...

jag kan alltså konstatera att jag ändå får åka dit ..

Jag vaknade med huvudvärk och ont i ryggen.. ingen bra början på dagen. Men det skulle inte få stoppa mig. Skyndade raskt fram till fönstret för att kolla in det omtalade snöovädret som skulle parkera över västra Götaland under dagen och natten. Visst var det snö och rätt halt men inte så mina planer skulle ställas in i alla fall. Tog ändå lång tid att komma fram.

Mina kollegor hade redan kört Agility 1 och diskat sig där.. kan hålla med om att den var lite lurig på något ställe, spec. för de hundar som gärna drar på balanshinder om tunneln står bredvid som den gjorde. Men jag hade gärna kört detta lopp för att få lite "uppmjukning" inför nästa lopp. Men vi är ju i A2 och sådanfanns ingen i Kungsbacka nu. Så Hopp 1 fick bli vårt första lopp, det som "gällde " mest. Det var en lätt bana som ledde till många "nollor" så de blev således ett lopp där varje sekund skulle vara avgörande.  Vid start var varken jag el. hunden 100% taggade tyvärr.. så den blev något långsam, han tappade även lite koncentration bredvid domaren på väg till en tunnel så det blev definitivt inte vårt snabbaste lopp. Jag siktade in mig mest på slalom, bestämde mig för att hjälpa till vid ingången för säkerhets skull men sen..... tyvärr fortsatte jag "hjälpa" min hund  med handen i hela slalomet , det är han inte van vid, så han tappade fart och missade en port. Summa 5 fel . Kändes inte alls bra. Varför vågade jag inte bara lita på honom!? Han kan ju!

Bestämde mig genast för att anmäla mig till extraloppet "Andra chansen" för att få ett bättre lopp "i ryggen" inför morgondagen. Kändes viktigt för mitt självförtroende. Då blev allt mkt bättre, en snabb start, snäva svängar, ett bra slalom där han fick jobba själv och ett perfekt upplopp. Vi fick 0 fel och tiden var 25 sek. 2:a. plats. Det kändes ändå som om det kunde gått fortare om jag vågat "släppa" på honom lite mer hela vägen. Men det kändes skönt att det gick bättre än det första loppet. Synd bara att det inte gick lika bra i det första, då hade pinnen varit klar.

OK, jag har lärt mig en liten läxa inför Oxie i morgon. Jag ska INTE bry mig om att "gå på säkerhet" eftersom jag inte blir nöjd om han går nolla men med en dålig tid och vi ev. hamnar i mitten någonstans. I hopploppet gäller  i stället "vinna eller försvinna" stilen och i agilityloppet ska jag bara försöka göra som vanligt men ha honom under "extra kontroll " vid kontaktfälten. I AG 2 förväntar jag mig att få "stanna" kvar ett tag, se om vi har någon chans mot dem som varit där ett tag.  Det ska bli kul med en större utmaning.


Men det är nedrans vad den där sista hoppinnen ska vara "svårsåld". Måste fira ordentligt när/om den (någonsin) kommer. Det dröjer ju över en månad innan nästa tävling går av stapeln så vi får njuta av morgondagen i Oxie. Det blåser rejält i kväll och snön är kvar  i luften men hoppas att det lugnat sig tills det blir dags att köra iväg mot Malmöhållet.


Bilden ovan är från A1 loppet som jag inte var med i själv.

Av tiipa - 19 mars 2008 21:11

Jag inser att rubriken lätt kan missförstås så här i samband med påsk...

Men det jag sysslat mest med i kväll är att pyssla om mina hundar lite extra. Så nu har det blivit allt i från massage till kloklippning. Försökte känna igenom dem noggrannt, vill ju veta säkert att det är ok att tävla hela helgen utan problem med fysiken i alla fall. Har pysslat om dem ordentligt från topp till tå. Lekt och aktiverat dem på olika sätt.  Spåra upp köttbullar på fotbollsplanen var speciellt kul tyckte hundarna :-)

 Eftersom jag ska åka bort på chicken camp,  http://www.house-of-learning.se/   som en del av  klickerinstruktörsutbildningen, nästa vecka och hundarna ska vara hos släkt så har jag nämligen redan lite dåligt samvete för att "släppa" dem i från mig så länge, det blir första gången som det blir en hel vecka.  Hur ska jag klara mig utan dem.... Förhoppningsvis har jag så roligt på kursen så tiden går fort tills jag kommer hem igen. 

Jag tänker mkt på hur jag ska göra för att de ska hålla bra och undvika skador från agilityn. Än så länge är de ju i väldigt gott skick fysiskt och min förhoppning är förstås att det ska förbli så.


Förra sommaren var det ett tillfälle då jag hade tränat lite för hårt antagligen för plötsligt på Kungsbackas tävling så ville min hund inte hoppa, i en del med den nya "kombinationen" där det i princip bara var en studs mellan varje hinder. Det brukar ALDRIG hända, så något var ju lite lurigt. YES... han hade träningsvärk, aja baja på mig. Men det löste sig snabbt med någon dags vila och lite massage. Nu är jag ju mycket försiktigare så att träningstillfällena inte blir för ansträngande.


I ett nummer av tidskriften "Clean Run" så fanns en artikel där man beskrev generella tecken som kan tyda på skador . Här är något av det som är viktigt att reagera  på el. vara försiktig med:


Om  hundens tid för en bana börjar försämras, om den undviker hala golv hemma, om den undviker att hoppa över höga hinder el. ut ur/ upp till bilen, om hunden börja få vidare svängar åt ett specifikt håll ( ex. om högersvängar ofta blir större än vänstersvängar), om hunden plötsligt har svårare att stå upp i buren under bilkörning, om den biter el slickar ofta  på ett speciellt område av ben el. tassar, om den verkar tröttare än vanligt under träning, om den lättare tappar fokus och intresse, minskad "lust" att ta belöningar, om den river hinder oftare än vanligt, om den börjar "dra" något ben efter sig/ inte använder det lika mkt jämfört med det andra, om den ser ut att ha svårare att ta sig ner från höjder som ex. A-hindret, om den "hoppar" ur slalomen varje gång när den lägger tyngden på ett speciellt ben.


Det finns naturligtvis fler tecken att vara uppmärksam på men det viktigaste är väl att reagera om hunden på något sätt beter sig annorlunda överhuvudtaget.

I morgon får det bli lite försiktig träning på det som känns viktigast just nu, slalom och kontaktfällt. Tränar även lite mer på snäva svängar med "styrhand" och "farthand" som vi började med förra helgen.

 Snälla låt det bli åtminstone någon "lätt" slalomingång i någon av helgen klasser.   .. jag har tränat svåra ingångar men det skulle vara lite mindre "nervpåfrestande" med en lättare slalomingång .....  Höger el. vänsterslalom spelar ingen roll .  Bilden visar hur slalomet var placerat i Varbergstävlingen i vintras, rakt ut från hörnet i ridhuset.. hoppas vi slipper den varianten ....



Av tiipa - 18 mars 2008 22:26

Idag var det plötsligt vinter igen..

som tur var är slalompinnarna säkert nerstuckna i marken.. men de gick inte att flytta på, så det blev grundträning i massor på de 4 slalompinnarna idag. Många korta sekvenser och jag såg till att min hund verkligen INTE skulle ha en möjlighet att misslyckas, självförtroendet måste vara på topp. Både för mig och hunden.


Därefter blev det fartträning , vi tävlade mot varandra om att hinna först till belöningsskålen som jag lagt ut 20 m. längre fram .... självklart vann min hund de flesta gångerna.. nåja alla gångerna...  Men han hade en himla bra fart för HAN var ju inte helt säker på om jag skulle hinna först. Precis när han startade använde jag mitt släppkommando  "kör", på så vis förknippar han det med explosiv start. Svårare blir det när jag lägger in startträning också mot en extern belöning. Jag får inte vänta för länge för då är risken stor att han hinner kasta blicken år något annat håll, då får han inte starta. Så jag sätter honom i startposition, går fram någon meter, ställer mig själv i startposition, ( ökar successivt längd ifrån och tid) .Jag har märkt att det underlättar för mig att ha ett extra kommando inför start. I stället för att bara säga "kör" så säger jag "klara... KÖR! " i ett svep. Då hinner han precis spänna musklerna och bli redo för att sticka i väg som en raket när "kör" kommer. Förut när jag bara sa "kör" så kunde det hända att det tog någon sekund innan han fann sig och satte i gång.

Jag är noga med att variera tiden som går innan han får starta, ibland blir det nästan ögonblickligen. Det beror förstås på hur hans (min??)koncentrationsförmåga är. Om han verkar något mindre taggad / uppmärksam innan start på en tävling så måste jag starta snabbare, kanske springstarta i stället för att inte riskera att han kollar in den snygga sheltieflickan bakom honom i stället..

Jo. min hund är verkligen en "tjejtjusare" och "mycket hanne" på gott och ont förstås.

Ja jag vet! Jag måste jobba ännu mer med motivationsträning. Fast vi har blivit mkt duktigare på att "stänga ute" alla distraktioner omkring oss än när vi var "gröna" .

Förut tänkte jag själv på alla störande moment runt banan, precis före start var det ju inte så lyckat... Men nu ser jag "bilder" framför mig där vi klarar banan perfekt!! Försöker hålla en positiv känsla och glömma det som känns svårt. Det fungerar faktiskt  bra!!

Avslutande kvällspromenaden genom att göra cirkelträning á la Greg D, sprang runt åt olika håll och gjorde snabba framförbyten och bakombyten.

Eftersom hunden inte har problem med att "släppa" mig på banan och söka vägen självständigt så är det viktigt att även träna på att hålla honom nära för att få snävare svängar när det behövs. Så här innan tävling så är jag extra noga med att ge värdefulla belöningar, för honom innebär det att få springa efter en frisbee, få kycklingbitar eller att få köra nosen i en ask med kattmat. Läste på Marie Hanssons blogg att hon testat grädde på tub framgångsrikt på sin egna hund, hmm kanske är värt att testa, med viss försiktighet kanske för magen skull...

Ja just det!! Idag passade det även bra att använda sig av en annan av min hunds favoriter: SNÖBOLLAR!! 


De har varnat för att det kan bli väldigt dålig väder i helgen.. hoppas det ändå blir så pass att det går bra att köra till tävlingarna.

Får hålla tummarna!!!

Av tiipa - 17 mars 2008 17:45

Vad roligt det var att vara på agilitylägret i Tåndemåla hos Maria Melakari, http://www.brainpools.se/folder2.htm med "bara" shelties!!


Vi började på fre kväll då vi installerade oss i det fina huset där vi skulle bo under helgen. Mycket fint och mysigt. Vi var 8 personer som deltog men flera av oss hade extrahundar med oss så det var verkligen fullt i huset. Men shelties fungerar ju oftast så bra även i stora grupper. I huset hade vi en tik, resten hannar, så hannarna gick förstås och "stoltserade" sig lite inför varandra, men det blev inget bråk alls. Jag sov i ett "vardagsrum" på bottenvåningen, där fanns även ett fint kök och  dusch/toalettrum. Övriga hade även de fina rum.


Vi tränade några timmar fre kväll, fm + em på lördagen och fm på söndagen, däremellan kunde den som ville träna lite extra eftersom vi hyrt hallen för hela helgen, vilket jag passade på att göra med min andra hund som inte var med på "kursen".


Vi tränade olika kombinationer och även hela banor, som ökade i svårighetsgrad mer och mer. Maria visade hur hon handlar i olika situationer, bl.a lär hon hundarna snäva svängar med en speciell teknik som liknar Veronica Baches, men på ett sätt som passade mig  bättre. Hon använder gärna handen för att visa vägen i slalom ibland för att kunna att  hjälpa hunden om den skulle behöva det ex. i en stressad situation. En hund som aldrig blir visad med handen blir i stället störd om man plötsligt gör detta under en tävling men hon kan ta till det om det behövs. Jag har tränat mkt att mina hundar ska hitta ingången själv men det kändes  säkrare att få visa ingången genom att peka lite tydligare dit hunden ska. Maria har tävlat i landslaget i 10 år så uppenbarligen har hon klarat sig bra  ändå.

 Något som var väldigt bra var att hon har så bra erfarenhet av vår ras, vi fick många påminnelser om deras otroliga känslighet för våra rörelser. En kul grej var att en av oss fick prova  en av Marias hundar som absolut inte går en millimeter dit föraren inte visar, så då fick vi se precis när föraren gjorde rätt el. fel i sin handling, vilket gav lite "aha" upplevelser.


Mitt på dagen på lördag var vi ute på en underbar LÅNG  promenad i den småländska skogen, just då lyste solen och det var superhärligt. Hundarna var lösa tillsammans och hade verkligen kul. Maria tog med sina hundar så det var väl ungefär runt 18 hundar sammanlagt!! De hade lite jobb med att "valla" alla oss  människor eftersom vi gick genom täta snår  så vi stundtals bildade ett långt led.


Något annat värdefullt var att Maria, som även är utbildad hundfysioterapeut, gick igenom alla hundarna, klämde och kände igenom deras muskler. En del hade ju spända muskler och ryggar så de fick tillfälle till behandling efteråt. Min hund hade som tur var mycket mjuka muskler och var smidig / rörlig trots att han ändå "borde", ha en del spänningar som 4 åringar normalt har. Jag brukar ju massera honom regelbundet och även köra lite syreväxling efter agilityloppen men det var skönt att höra att allt verkade bra.


Vi fick en lista med agilityregler som Maria hade, här följer några av dem som vi jobbade lite extra med:


  • Var medveten om vilken arm du visar med och varför. Handen närmast hunden fungerar som farthand och kan liknas vid en gaspedal. Handen längst ifrån hunden fungerar som styrhand, den bromsar hunden och visar hur den ska svänga. ( detta fick vi träna mkt på)
  • Hjälp hunden att arbeta nära dig och visa nära nedåt. Förstärk med ord el. hundens namn. Snävare sväng runt hinder kan åstadkommas med styrhand och genom att vända ryggen åt fel hinder.
  • Försök se linjer på banan och tänk på hur din placering och riktning påverkar hundens uppfattning om linjerna ( min hund är väldigt känslig för detta men tyvärr är jag själv inte riktigt lika duktig, så vi har en hel del att jobba vidare på )
  • Planera dina placeringar och hjälper noggrant och var medveten om din påverkan genom trängningar, handrörelser, kroppsvridningar och extra "av bara farten steg"

Jag kan verkligen rekommendera att läger el. kurs i Tåndemåla, anläggningen och boendet fungerar utmärkt. Vår "grupp" kommer troligast att åka tillbaka nästa år igen. Det här passade särskilt bra som uppladdning / motivationshöjning inför årets tävlingar .


OCH jag fick ju testa inomhus matta precis i tid inför Oxies inomhustävlingar!! Perfekt, nu kan jag vara aningen mindre nervös för det momentet i alla fall.... :-)

Av tiipa - 14 mars 2008 01:36

Eftersom jag ska på agilityläger denna helg , jippie! så kommer det inte att bli något bloggskrivande.. men när jag kommit hem så kommer jag att berätta lite om vad vi gjorde, olika övningar och hur det fungerade för mig och min hund.

Som ensamstående är det som vanligt inte så lätt att bara åka bort så det har krävts en hel del planering och pusslande. Men sen ska jag försöka att bara njuta av träningsdagarna och ta till mig så mycket som möjligt av "pekpinnar" och råd. Jag vill gärna ha superkoll på om jag är konsekvent i min handling.. så någon annan får gärna studera just den delen lite extra.

Under kursen ska jag ha den hund som kommit lite längre ,   men det kommer finnas tid för att träna den andra  lilla vovven också så han får  hänga med ändå. Den yngre har visserligen startat i officiella klasser några gånger men eftersom han plötsligt uppför sig på ett icke önskvärt sätt på tävling så slutade jag tävla med honom för att inte "lära in" beteenden som tex. att "springa förbi hinder i en himla fart för att det är så himla spännande  bara att få springa!! Tala om att ha ett bra släppande i alla fall.. med lite mer styrning så kommer denna hund att bli livsfarlig på banan, passa er bara!! Men han är BETYDLIGT mer svårinlärd än min andra hund. Ändå kan jag verkligen påstå att han fått bättre grundträning än den andra på enskilda hinder.  Dessutom har jag inte trasslat med olika metoder på  honom vilket hände på den första i första början. Då gick jag baklänges vid slalomen och lockade in honom med godis i svängarna... "Brrr."... tog lång tid att lära bort. När jag började med min nästa hund så körde jag bara operant i slalomen och då kom farten direkt redan i början.. bara han inte springer förbi i stället , som sagt... Båda hundarna har en alldeles utmärkt fart i slalomet ialla fall.

Nu när det blir mkt tävlande igen så får hundarna knappt alls någon mat serverad  direkt i matskålen. De får i stället jobba för nästan hela slanten för att få "käk" .  Dvs det mesta används som belöning under träning och aktiveringsövningar. Numera drar de iväg till gräsplätten utanför vårt hus  långt före mig efter promenaden eftersom slalomet står där och de "suger självständigt" på det, jättekul att se!

Bäst att lägga sig någongång så jag orkar med helgens aktiviteter, har en bra bit att köra också.  Hundarna har redan lagt beslag på sina platser i sängen där de redan sussar gott. Vi hörs!

Av tiipa - 12 mars 2008 22:38

OJ, jag uppskattar verkligen att få råd av mer erfarna etablerade "experter" inom agility och hundträning överhuvudtaget.

Problemet är ju att det är så svårt att vara konsekvent och hålla sig till samma stil och metoder och inte byta bara för att det krånglar lite. Jag vet att man bör ge det en chans en längre tid och verkligen se till att man följer metoden man "testar" till fullo.


Vissa metoder kanske jag trots det testar en gång och ger upp direkt. Det gäller exempelvis Silvia Trkmans "springande " kontaktfält.

Silvia Trkman är från Slovenien. Hon har med tre olika hundar varit slovensk agilitymästare Hon har vunnit VM två gånger med sin pyreneiska vallhund La (medium).

Det ser  ju så snyggt ut!!  När hennes hundar liksom bara "flyter" ner. Och vad skönt  att slippa "krångla " med att hunden ska utföra en viss uppgift på kontaktfältet. Jag kände spontant att det nog skulle ta allför lång tid att lära in om det skulle bli helt "Safe" att använda på tävling sedan.

Sneglade på de bästa ekipagen på landsslagsnivå för att hitta bra handlingsmetoder som dessutom skulle passa mig och min hund. Men det var lätt att skylla på metoden i stället för på sig själv när det inte flöt på riktigt som jag ville .


Det här var ju förstås svårast i början av min "hundkarriär", då det mest handlade om lydnadsträning för min del. Fick allahanda råd om att "ta tag" i min hund etc. när han som unghund drog järnet över planen bort mot mer intressanta objekt än matte. Testade "Time out" som hjälper många ... men inte mig..  . Har rytit och gormat för många gånger ¨ under lydnadsträning, tyvärr,  utifrån "goda råd" Bestämde mig ändå rätt fort att metoder som innebär fysisk korrigering av hunden inte passar mig.  Det känns absolut inte rätt att göra så och vad lär sig hunden egentligen av det?  Ja inte ser han mig som någon trygg ledare direkt...


Ungefär i samband med att agility kom in i mitt liv började jag jobba med att endast använda positiv inlärning, arbetade med att så mkt som bara möjligt undvika "misslyckanden" som riskerade att förstärka felaktiga beteenden , använda belöningar med högt värde och en hög förstärkningsfrekvens. Jag lusläste böcker om operant inlärning bla. "Shaping Success" som verkligen påverkade mitt tänkande kring träningen. Det är ändå tufft att argumentera emot andra som har  svårt att acceptera dessa metoder, ofta får jag känslan av att andra tycker att man är "mesig" som inte säger ifrån ordentligt när hunden gör fel.


Men jag ser och känner att jag hittat "rätt" i samarbetet med mina hundar. Och det går ändå att vara tydlig och konsekvent både gällande träning och i hemmet.

Den som influerat mig mest och vars handlingsmetoder passar bäst för mig och mina hundar är Jenny Damm.

Silivia Trkman har ändå en hel del andra tips som jag tog till mig när jag började med agility, här följer en liten sammanfattning av en del av hennes synpunkter:


  • jobba för att utveckla en stabil och förtroendefull relation med din hund.
  • Var noga med att din hund verkligen har bra kondition och den fysik som krävs för agility.
  • Lär din hund en massa tricks och konster, hunden lär sig att det är roligt att träna tillsammans med dig, den utvecklar sin smidighet och balans och den får en god  kroppsmedvetenhet som den sen har stor nytta av i agility
  • träna lydnad med din hund, det krävs att man är duktig på motivationsträning för att hålla i gång hunden under ett flera minuter fritt följ. Klarar ni det är det lättare att hålla motivation  uppe i ett lopp som tar en minut.
  • jobba på att höja din hunds självförtroende. Bara en hund med bra självförtroende vågar springa med maximal fart genom hela loppet, se till att din hund verkligen känner sig som en världsmästare redan innan den ska tävla första gången.
  • Var inte rädd för att göra på ditt eget sätt, lita på din egen intuition och det du tror är bäst för er. har ngn sagt att din hund måste kunna sitta kvar i starten för att ni ska ha en chans att vinna? Silvia har vunnit många internationella tävlingar och hennes hundar sitter inte kvar i starten..
  • Om något går fel, kom alltid ihåg att det är DITT fel, oftast har du själv handlat fel etc.
  • Glöm aldrig att det inte bara är resultatet som räknas. Du kan ha vunnit ett lopp men utfört det väldigt dåligt ändå. Du kan ha diskat dig men ändå utfört ett strålande lopp. Kom i håg att även de bästa ekipagen diskar sig ibland, ingen är perfekt.
  • Hundar jobbar bäst när de får tänka själv, be inte hunden att den ska jobba för dig, låt hunden be dig om att den ska få jobba för dig.

Man ska ändå aldrig sluta att "suga" åt sig ur andras kunskapsbank och erfarenhet. Lyssna men bestäm själv vilka råd du följer. Det gäller inte bara råd från proffs, utan även från dina egna träningskamrater. Ge varandra positiv feedback under träning och var glad om någon påpekar vad du skulle kunna gjort bättre. Det är ju så svårt att se sig själv och sina egna misstag och det gäller att bli medveten om sig själv för att kunna utvecklas till det bättre. Och till sist för idag: Tro på dig själv!!

Skapa flashcards