Alla inlägg under april 2008

Av tiipa - 22 april 2008 22:47

Tankarna har virvlat hit och dit idag. Självklart har det för det mesta gällt agility men på olika sätt...


Har tex. ägnat kvällen åt att försöka åstadkomma ett schema för den fysiska uppbyggnaden för hundarna. Om vi ska hänga med i alla snäva svängar och långa upplopp så krävs förstås kondition och muskler. Hur kan man förvänta sig att ens hund ska kunna göra sväva svängar om den inte har tillräckligt med muskler i benen för att klara att skjuta fram kroppen ordentligt i vändningen? Hur ska hunden kunna svänga snävt om den är stel i rygg eller sidoparti? Ändå är det så många förare som inte ägnar tid åt muskeluppbyggnad eller rehabiliteringsåtgärder som massage mellan träningstillfällena. När det gäller det senare är jag inte ett dugg orolig för mina hundar eftersom de regelbundet får massage ( är själv utbildad djursjukvårdare och har gått massagekurs inriktad på djursjukvård) men när det gäller den övriga biten så har den kanske inte varit fullt tillräcklig regelbunden hela tiden men vi jobbar ändå med "hela biten" ex. klättring i branta backar både uppåt och neråt och diagonalt för att stärka ryggmuskulaturen och långa travpass i marker med högt gräs.


 Det är bra att mäta ens hunds muskler ibland. Runt lårmuskeln mitt på bakbenet brukar vara ett bra ställe att mäta på. Intressant är även att se om hunden är lika mkt musklad på båda sidorna eller om den av någon anledning låter den ena sidan jobba mer. (kan tyda på att den försöker avbelasta det andra benet pga skada/smärta ) Sedan kan man följa utvecklingen under uppbyggnadsfasen. Eftersom shelties ofta får problem med handlederna av upprepade stötar vid nedhoppet så är det bra att lägga extra tid på att mjukt stretcha även det området efter träningen.

För konditionsbiten har vi börjat lägga in lite intervall träning i växlande tempo. Just nu ser det ut så här: gå  3 min , snabb trav 4 min, gå 2 min,  snabb galopp 4 min, trav  2 min, växlande 2 omgångar i totalt  ca 30 minuter.  Avslutar med att "gå av" efteråt ca 15 min i lugnt tempo. Sedan kommer vi successivt att öka på antalet minuter för varje intervalldel.


Det är ju väldigt viktigt med vilken typ av foder man använder till hunden.  Fodret kan ju faktiskt var helt avgörande för hunden välmående och hälsa. För att inte tala om betydelsen av "rätt bränsle " för orken. Jag har själv torrfoder till mina med lite laxolja över varje dag. Men vad det är svårt att veta vilket foder som är bäst egentligen. Körde Royal ett tag men hundarna verkade inte gilla det särskilt bra och de blev torra i pälsen. Nu använder jag Hills Natures Best vilket de gillar och får bra päls av. Men jag råkade hitta en artikel om hur dålig kvalité det egentligen är på torrfoder från storfabriker. Skrämmande läsning.. De största tillverkarna av olika livsmedel har tydligen köpt upp djurfoderföretag för att kunna få avsättning för sina rester som inte kan användas till humanmat. Många tillsatser som inte är tillåtna för människor finns i hundmat fast det nog är lika skadligt för dem. Artikeln hittar ni här:

http://www.api4animals.org/facts.php?p=359&more=1

"Whats really in pet food ?"  om nu länken fungerar.

Artikeln är på engelska och är "TUNG" läsning men SÅ intressant. Fast inte blev det lättare precis att veta vilket foder man ska ha egentligen.


Råkade på samma sida se en film om hur privatpersoner håller vilda djur som sällskapsdjur under väldigt dåliga förhållanden. Den kommer jag absolut visa för mina elever i djurparkskursen till veckan. Visste om detta innan men det är ju skrämmande att sådant är tillåtet i USA som ändå ligger långt framme på vissa områden inom djurskydd.

http://www.api4animals.org/a3b_exotic_pets.php 


Försökte träna lite snäva svängar runt hinderstöd med "sväng" signal. Det gick ju så bra när vi var hos Maria Melakari men det har totalt fallit ur mitt minne.... :-(   men det är bara att sätta igång med det igen. Ordet "sväng" + att använda både styrhand och farthand (om det behövs) måste jag använda konsekvent för att det verkligen ska bli fullt inlärt och kunna fungera även på tävling. Men vilka snäva svängar det verkligen blev av det!

Hjälp!!! Bara 3 dagar till nästa del på klickerinstruktörsutbildningen... hoppas att det är fler som inte hunnit helt "färdigt" med allt vi skulle göra.


Apropå utbildning... såg nu att Carpe momentum anordnar en agilityinstruktörsutbildning där man använder klicker som hjälpmedel. OM jag inte redan var agilityinstruktör så skulle jag gärna gått deras kurs i stället för genom brukshundklubben. Men jag kommer nog att hålla en del av agilitykurserna på klubben ganska klickerbetonade ändå...


Av tiipa - 21 april 2008 23:29

Precis det som rubriken säger så var det något väsentligt som saknades hos mig, nämligen farten, vid Boråstävlingen som var i går.

Startade tyvärr lite stressat på morgonen eftersom det visade sig vara en hel del strukna trots det otroligt vackra vårvädret. Och förberedelserna på plats blev inte så lugna som jag önskat :-(  men men...  jag startade friskt och laddat, konstigt nog hann jag inte bli så nervös vid första loppet  ( det kom senare..) som var AG  med den "lilla" hunden. Lagom klurig bana med både fartsträckor men även "trassla till dig här om du inte är fokuserad"

 -sträckor... Alltså lagom utmanande. Han sprang med rätt bra i starten men sedan fastnade han vid domaren.. "hej ,varför står du här och ser ut som om du inte bryr dig om mig?" Fick tillbaka honom men blev ändå diskad. Han diskade sig även i Hopp A och B men för varje lopp blev det bättre och bättre. Han skulle nog haft större chans på en vanlig klass 1 bana i stället för denna inoff. men åh vad bra det var för honom att träna med att klara miljön och funktionärer etc.  Fick ändå ett litet  "kvitto" på hur långt träningen kommit.


Med den stora hunden blev det disk frivilligt i agilityn eftersom han  hoppade av balansen för tidigt utan en tanke på vad han skulle göra på kontaktfältet egentligen. HRRM... tog om och då blev det fint. I hopp A tappade han lite fokus redan i starten men följde ändå med bra runt banan , jag var dock lite orolig över den "svåra" slalomingången och tyvärr så "hjälpte" jag honom för mkt... eller snarare "stjälpte" honom eftersom jag då råkade trycka på honom för mycket så han i stället gick utanför , vägran och 5 fel totalt på det loppet. Vi blev ändå 3:a, vilket väl var ok förutom att jag som vanligt förbannade detta "eländiga" men så utmanande slalomhinder. Självklart så här i efterhand så förbannar jag förstås mig själv i stället som inte vågade lita på honom tillräckligt för att ge honom en chans att hitta ingången lite mer självständigt. OBS; påminnelse till nästa tävling: OM han kommer ganska rakt på slalomet så ska jag inte trycka på , inte ge för stora signaler utan lita på honom. OM det är en svår ingång så ska jag däremot vara tydligare med att styra honom mot rätt ingång men inte trycka på så himla mkt. I sista loppet som var Hopp B var han  och jag lite "slut i rutan" för då kom hans gamla beteende tillbaka.. ett par av mina klubbkompisar som befann sig bredvid banan fick ett litet besök på vägen efter en raksträcka. Han saknade dem väl och speciellt deras söta tikar som i stället för att vara med på vår ordinarie agilityträning varit på kurs under samma dagar som vi tränar. Men jag kan inte skylla på det... Jag inser ju att detta inte skulle uppstå om jag inte halkat efter på banan ...Klart han börjar tänka på annat när inte matte inte riktigt är med där framme. Detta var huvudorsaken till resultatet i samtliga lopp.  En halv sekund utan rätt "styrning" räcker för att han ska hinna "upptäcka" andra saker i blickfånget.

 OBS! Påminnelse: Jag KAN springa före min hund ,, jag SKA lita på att han då håller fokus. Jag KAN placera mig i god tid på rätt linje. Nåja.. Tack för att vi får fler chanser. Söderköping nästa!


Ska träna  träna träna träna träna  fart  fart fart och placering!!!!


Jag ska dessutom tvinga mig själv att inte fokusera på resultat, eftersom det ändå inte är något man kan styra egentligen. Jag bli bara så missnöjd då. Målsättningen ska i stället vara att jag ska ha ett bra samarbete med min hund genom hela banan. Då kommer resultaten av sig själva. Jag är mkt medveten om att jag är för passiv vid vissa situationer och måste alltså jobba på lite mer och använda de där två delarna på nederdelen av kroppen mycket mer... Det får antagligen bli lite fler joggingturer nu också.


Men vad det var skönt att få komma igång med utomhustävlingarna igen! Härligt!!

Av tiipa - 19 april 2008 21:40

Dagen före första utomhustävlingen för säsongen. Ska bli roligt! Vädret är perfekt och vi har hunnit förbereda oss ordentligt.

Ska försöka starta även min yngsta hund och är beredd på att det kan gå hur som hellst med honom. Antingen springer han med mig hela vägen eller också springer han lika lyckligt förbi varenda hinder. De senaste träningarna har i alla fall sett lovande ut. OM banorna nu inte blir för svåra. Men vi har faktiskt kört SM banor på träningen och de har han klarat rätt bra. Så det går i alla fall framåt.

I morgon är ju det en inoff. tävling som kan ge en liten fingervisning om hur väl han klarar ett lopp även under lite mer stress, med "främlingar" på banan, och mer liv och rörelse omkring.


Men den äldre förväntar jag mig mer. Konkurrensen i klass 2 agility ser ju svår ut men vi ska inte bry oss om de andra utan köra vårt race så bra vi kan ändå. Melodin får bli att tuta och köra, vinna eller försvinna. Har bestämt mig för att hålla hög intensitet, full fart, lita på min hund, hellre riskera att diska oss än att " köra på säkerhet" för att inte i stället tappa fart. Om han hoppar kontaktfältet så ska jag ta om! Hoppas att någon sparkar mig där bak om jag inte tar om hindret om han inte utför sitt kontaktfältbeteendet som han ska. Han ska inte få slarva där.. det ger ju inte så goda förutsättningar inför senare tävlingar i Söderköping och Tranås annars....


Vi har gott om tid på morgonen i Borås eftersom Large förarna startar innan. Vi har därmed tid att förbereda oss i lugn och ro, gå en rastrunda, kolla in banan, ställa i ordning grejerna mm.  Det är ju också en bra förutsättning för att då hålla ev. negativa tankar borta... de kommer ju annars gärna fram lite lättare när det blir stressigt.. Men självklart ska jag inte lägga märke till ev. störningar, ex. hundar som sitter för nära i blickfånget strax utanför banan eller en domare som verkar ovanligt hård i sin bedömning.. Inget ska få störa oss. Liksom Göran E med sin hund  Kiwi  brukar göra ska vi gå in i vår "bubbla" , vår egen värld där inget stör oss.


Idag har en film pågått i hårddisken,  dvs hjärnan, nästan hela dagen. Den har dessutom varit inställd på slowmotion och replay under många sekvenser. En del av mina mentala förberedelser.


Filmen har sett ut ungefär så här...

"Vi har förberett oss ordentligt och är positiva och glada, vi småspringer fram till starten, har full kontakt med varandra, startar intensivt och snabbt direkt, Han springer framåt med fullt fokus utan att bry sig om ev. störningar bredvid banan, jag kan banan utan och innan och placerar mig därmed på exakt rätt ställe för att på bästa sätt handla honom vidare, vi får snäva svängar där det behövs, jag hinner göra framförbyten där jag vill, får till snygga bakombyten, bryr oss inte om hur gungan låter och springer utan problem förbi "fel" tunnelingång, vi fastnar inte i några andra fällor, jag visar och stöttar precis lagom mycket hela vägen, slalomen går perfekt med god fart, kontaktfältsbeteendet utförs lika säkert och snyggt som på träningarna, vi håller tempot uppe hela vägen in i mål, vi blir jätteglada båda två ! Han får en jättegod belöning! "


 Ungefär så försöker jag tänka.Vi är lyckliga tillsammans .....hur det än har gått,  även om det blev lite fel på vägen, Sedan bryr jag mig inte om vad andra tycker om de ev. misstag jag gjort på vägen för jag vet att vi just då satsat allt och gjort vårt bästa.


Den övriga träningen idag har bestått av enkla kombinationer, kontaktfält och slalomträning. Lätta övningar som jag är helt säker på att han klarar för att höja motivationen och hålla uppe farten. Lätta slalomingångar för att han ska känna bra självförtroende. Belöningar med superhögt värde som förhoppningsvis sitter kvar som tankebilder i bakhuvudet hos hunden under tävlingen i morgon. En påminnelse om hur roligt det är med agility, både för mig och hunden. Precis som jag brukar göra dagarna precis innan en tävling.

De svåra slalomingångarna har tränats tidigare, liksom svåra kombinationer och kluriga byten. Nu har det handlat om att lägga fokus på självförtroende och känslan av att vi klarar allt lika bra.


Ska bli spännande..........


Av tiipa - 17 april 2008 22:52

Om man nu antar att det existerar ett sådant uttryck...Finns det då sådana??  Vad menas då med en agilityidiot.?

Är det sådana som beter sig illa på agilitybanan? De som är för hårda mot sina hundar? Jag läste nyligen på en diskussionslista att en del har reagerat mot att en del förare är för tuffa mot sina hundar på tävlingsbanan.. att förarna  reagerar väldigt tråkigt när det inte går som de tänkt sig eller går rakt ut från banan utan att berömma sina hundar för utfört lopp... ?


Om det är sådana agilityförare man menar med ordet "agilityidiot" så vill jag absolut inte kalla mig en sådan. Nog har jag råkat visat mitt missnöje förut mot min hund (fast det förstås var mitt eget fel om det ex. råkade bli fel väg för hunden) några gånger genom lägre tonfall eller råkar utbrista i ett "nej!" fast man aldrig borde säga det på banan. ... förlåt... Men det skulle aldrig falla mig in att försöka styra min hund  över hindren genom att vara hård, att tvinga i stället för att motivera, "huvaligen", genom att inte berömma och inte belöna min hund vid målgång osv. Nej!


Men trots det så har jag vid ett flertal tillfällen kallat mig själv agilityidiot

men andemeningen är för mig en helt annan...

Jag räknar mig själv som en agilityidiot för att :

  • det inte kan gå en enda dag utan att jag tänker på agility
  • inte kan hoppa över en ny artikel el. bok om om agility utan att genast vilja läsa den
  • åker många mil fram och tillbaka varje gång för att träna
  • utsätter mina närmaste för prat om agility, tävlingar och hur träningen gick senast även fast de faktiskt är måttligt intresserade....
  • är så utarbetad och superstressad pga mitt jobb så jag knappt har ork kvar till annat som att hålla ordning i huset el. umgås med vänner men för det mesta ändå lyckas få tid och ork för agilityträning.
  • Det som gör mig riktigt lycklig efter en deppig dag är att få springa en bana och lyckas nolla eller få till ett suveränt slalom eller att bara se hur min hund "flyger" fram precis rätt väg.
  • Jag oftast har alldeles för lite pengar kvar, el. inga alls i slutet av månaden men ändå glatt betalar tävlingsavgifter i massor ( det ÄR ju faktiskt ganska idiotiskt..)
  • Åker 40 mil för ETT hopplopp för att sista pinnen saknas i hoppklassen, fast jag inte får vara med i agilityklassen eftersom jag redan är uppflyttad där.
  • Äntligen träffar en kille efter singelliv i många år men gör slut med honom eftersom han inte delar mitt intresse för hundar och agility och hellre vill ägna alla helger åt att mysa i soffan.. GLÖM DET!

Ok erkänner....  jag är helt hopplöst förtjust och hjälplöst fast i denna underbara sport. Trots att det finns perioder när jag verkligen undrar varför jag orkar hålla på ...  när det bara känns jobbigt...  med en hund som ibland är så mycket "kille" ( läs: "tjejfixerad" ) att matte HELA tiden måste KÄMPA för att få uppmärksamheten åt rätt håll..  När man är så nervös att man behöver springa till toaletten hela tiden före start, när slalomen plötsligt bara misslyckas varje gång fast det gick perfekt innan...


Men just när det råkar bli sådär tröstlöst så händer plötsligt något överraskande och roligt. Som när den där första efterlängtade pinnen i agility trillade in när vi verkligen var som mest trötta, irriterade, blöta, leriga och uppgivna och var på vippen att i stället packa i hop och åka hem från den där  annars minnesvärda tävlingen förra året i Åtvidaberg. Då är det värt allt igen!

"Problemet" är förstås kanske att det kan bli väldigt svårt ändå att någongång sluta med agility, att sluta med att flänga till tävlingar.. men JA just det! Varför skulle jag sluta?  Det är ju en av fördelarna med denna sport.. det GÅR ju faktiskt att ägna sig åt agility och fortsätta ända till en mycket hög ålder om man bara håller sig någorlunda frisk...


OK! Jag vill vara en agilityidiot hela livet! FOREVER! PUNKT!

Tur ändå att jag inte verkar vara ensam om detta :-)

Av tiipa - 16 april 2008 00:25

 Jag hade en kort diskussion med en elev idag som tycker att det där med klickerträning är överskattat och inte alls ger så bra resultat… Suck och stånk och stön…. Orkade knappt argumentera emot eftersom vi hade kort om tid just då och våra åsikter verkar vara avgrundsdjupt ifrån varandra.  Men jag lovar att jag ska utveckla mina synpunkter inför denne elev vid bästa tillfälle. Läget är inte det bästa eftersom eleven i fråga dessutom faktiskt inte har några kunskaper om klickerträning  ännu men det är väl från det utgångsläget diskussionen sedan får börja. Min åsikt är ju att klickerträning är en väldigt effektiv träningsform och som erbjuder snabb inlärning under positiva former.

Det är spännande att se vilka skillnader det faktiskt är mellan mina hundar gällande hur snabbt de tar till sig nya kunskaper och drar nytta av sina tidigare erfarenheter. Det märks en tydlig skillnad i hur fort de lär sig fast jag inte gör någon skillnad i metod.  Den enda skillnad jag vet om som kan vara avgörande  är att den ena hunden är mer självsäker överhuvudtaget och därmed vågar prova sig fram på ett annat sätt. Han erbjuder nya beteenden snabbare och förstår tidigare vad det är jag klickat för.  Dvs det krävs färre repetitioner innan jag kan gå vidare i kriterieschemat. Med den lite mer osäkra hunden måste jag verkligen vara supernoga med att bryta upp kriterierna i ännu mindre delar och ha fler lyckade repetitioner.

Nu kan båda ”gå under” men det är enbart den ena hunden som redan är på stimuluskontroll dvs utför beteendet på signal . 

Här kommer några punkter att tänka på vid klickerträning:

Ø  Tänk på att variera plats och miljö under betingningen, så vi inte betingar klickern med något annat än vi tänkt oss.

Ø  Definition av begreppet ”inlärt beteende”: När ett beteende är förutsägbart är det inlärt, om beteendet ej är förutsägbart så är det ej inlärt.

Ø  För varje gång hunden får möjlighet att göra ”fel” så ökar sannolikheten att ”fel” beteendet uppstår igen

Ø  Viktigt med variation på belöningarna för att de inte ska tappa i värde

Ø  En bra tränare är duktig på att sätta rätt kriterier

Ø  Försök undvika att använda belöningar som ”muta” att locka med, det tar bort hundens fokus från det den gör, den är inte medveten om sitt beteende på samma sätt och det ger sämre inlärning.

Ø  Signal ska ej betyda krav, det ska betyda ”här finns en möjlighet till belöning”

Ø  Om dina signalord har blivit ”förgiftade” dvs förknippade med negativa känslor hos hunden pga för hårda krav: BYT signalord!

Ø  Absolut stimulus kontroll: Hunden ska inte alls utföra beteendet om den ej blivit tillsagd/fått signal för det.

Ø  Om hunden blir stressad av klickerträning så beror det oftast på att man är dålig på att sätta rätt kriterier och dålig på att sätta signaler på beteendet.  Tänk på att även miljön kan vara en signal som hjälper hunden.

Ø  Var stilla precis när du klickar så att inte dina rörelser blir förstärkande för beteendet.

Ø  Likaväl som vi ska veta VAD vi ska klicka för så ska vi veta vad vi INTE ska klicka för.

Ø  En hög frekvens av förstärkning minskar störningskänsligheten

Ø  Var noga med att tänka efter vad en signal ska stå för. Ska den betyda att hunden ska utföra en rörelse? Upprepa rörelsen tills den får en ny signal? Eller ska rörelsen pågå till ny signal ges?

Ø  Tänk verkligen efter HUR beteendet ska utföras, ex. att sitta från stående är inte samma beteende som att sitta från liggande. Ofta har vi bara en signal som betyder positionen fast det är 2 olika typer av rörelser som ska läras in.

 

Jag har köpt många olika böcker om operant inlärning och klickerträning eftersom de ingår i min utbildning.  En som jag verkligen vill rekommendera är : The culture clash ( finns tyvärr endast på engelska) av Jean Donaldsson.  Hon gör verkligen upp med många av de fördomar som finns om hundträning. Hon beskriver på ett revolutionerande och provocerande sätt om relation och samarbete mellan hund –människa, helt med utgångspunkt utifrån ett positivt förhållningssätt.  Verkligen värt att läsa!

Av tiipa - 14 april 2008 23:23

Var precis inne på startlistan för nästa tävling som ju är en inoff. på söndag i Borås... Något som jag läste med lätt stigande nervositetsgrad. Vadå? Varför ska man vara nervös för en "liten " "fjuttig" inofficiell tävling.

Därför att med tanke på vissa namn på startlistan så verkar det definitivt inte vara en "liten" tävling alls! Helt utan onda aningar anmälde jag mig tydligen till samma tävling som i princip SM klara ekipage. hoppsan, verkligheten kommer närmare. Det är bara att inse. Vi konkurrerar  med förare på högsta nivå . inse detta!!  Hmm.... Vad gör man nu? Visslar lite och låtsas glömma tävlingen? BAD CHOICE! I SÅ FALL: Klart vi ska tävla ändå. Har raskt hoppat över de tankar som legat och grott en stund i hjärnan sen jag såg startlistan t.ex att "vi ändå kan ta det som en bra träning"


Nej , vi ska minsann visa att vi kan..  Om inte annat så för att få se hur det fungerar att få starta direkt efter sig själv :-) , YES... i ett lopp fick jag startnummer på mina hundar direkt efter varandra. Hur tänkte de då?? Är det inplanerat en liten micropaus efter min första hund? kanske domaren uppskattar lite vila?  Antar att det nog är ett litet misstag någonstans ändå och att jag får ändra startnumren på plats. ;-)


För övrigt har jag svävat på små moln idag: Jag hade lite agilityuppvisning i ett ridhus och det är normalt det värsta och plågsammaste jag vet. På uppvisningar så förväntas man ju vara "duktig" och det känns som om publiken har höga krav ( till skillnad från "vanlig" publik som oftast är beredda på att vad som helst kan inträffa under ett lopp) . Som vanligt när jag , dum som jag är,  gått med på att ändå delta i en uppvisning så var jag så nervös så jag släppte fram alla "onda tankar" på hur illa det skulle kunna gå. Ursäkterna för ett ev. misslyckat framträdande radades upp som bilder framför näthinnan.. -Ni hör ju att jag BEHÖVDE gå på den där kursen om tävlingspsykologi- men när jag fått ur mig de värsta tankarna så kände jag snart att "idag var en bra dag" "Vi kan ju det här" och det gick strålande!! Speciellt slalom, nu poängterar jag : SLALOM gick strålande!! Fast det var hästskit som låg och lockade så nära nosen hela vägen, så gick det bra. Ja det förstås, resten av banan gick också bra!


Tack för det! Nu ska jag bara försöka fånga in den positiva känslan från uppvisningen och bära med mig den ända till startlinjen på planen bakom Borås BK:s röda hus. Där var jag för övrigt på kurs i lördags och då var det snö och gegga på planen och grävda hål här och där, hoppas att det ser lite bättre ut nu.


Endast 2 veckor kvar till nästa del av klickerinstruktörsutbildningen och vi har mycket kvar av "våra uppgifter" . jag har shapat fram att backa 5 steg, snurra runt på stimuluskontroll . men vi är inte klara med att shapa "gå över" och "gå under" ännu, inte heller har jag fångat beteendet "slicka sig om nosen" men det sistnämna ska nog gå utan problem... tror jag... Dags att tighta upp klickerträningen lite mer om vi ska hinna allt.

Det får blir prioritet nr 1 från i morgon.


Av tiipa - 13 april 2008 00:03

Har försökt göra det!! Vadå?? Jo en bra träningsplan för att få till perfekta kontaktfält innan vi ska tävla igen… kändes  lite omöjligt kanske eftersom jag nu lagt ner träningen på att ”trampa” på kontaktfältet. Eller rättare sagt lagt ner träningen på den delen för hundarna. Efter klickerutbildningens introduktion, som inte alls handlade om agility men ändå gav mig idéer till agilitytänket så har jag reviderat en del i träningsplanerna. Jag har ju tränat det utan och innan men det funkar halvbra på tävling ändå.  De nya tankarna som fastnat hos mig är att mitt signalord ”trampa” har kommit att betyda någon jag inte tänkte mig, nämligen att trampa på targeten liksom på vägen ner i förbifarten. Jag har inte fått det till att bli befäst nog för att hunden ska stanna kvar där tills mitt släppkommando kommer..  Även om han visserligen ofta utförde det på ett sådant sätt… på träning. Jag har tyvärr lyckats förstärka ( vilket inte var meningen förstås) att ”trampa” inte innebär att göra det så länge tills jag säger ”kör. Som sagt på träning fungerade det väl.. men det går ju inte att ha det så!.

Eftersom  ordet ”trampa” nu betyder något annat för mig hund än vad jag vill så måste jag ändra på något. Att köra samma signalord är ju ingen mening då. Vad är min hund bra på? Jo, att lägga sig snabbt. OM han ligger ner så är sannolikheten större att han inte bara gör det i förbifarten och reser sig själv tänkte eftersom jag tidigare tränat honom att ligga tills jag säger något annat. Så vårt nya kontaktfältbeteende är att hunden ska lägga sig precis vid positionen 2+2, med framtassarna på targeten.  Detta tog endast några träningsomgångar för att bli riktigt snyggt!!  Han springer nu självständigt ner i liggande position på rätt ställe och reser sig snabbt upp igen och springer framåt då jag säger ”kör”. Det här känns jättebra. Jag har en mycket hög förstärkningsfrekvens och antalet gånger han nu gör ett lyckat beteende är ca 90% vilket betyder att beteendet är inlärt och befäst. Jag har än så länge kommit till att han klarar att utföra det även då jag springer förbi honom el. kommer springande efter honom . Men det återstår att träna på att han ska klara det även om jag är på ett längre avstånd från honom och att klara det även om jag själv  ”tjoar” lite extra som det kan bli på tävling ibland. Det är ju tävling redan nästa söndag  och därmed  min önskan att ha en bra träningsplan.  Men jag inser att jag måste ha mer tålamod för att kontaktfältsbeteendet  ska bli perfekt och funka så även på tävling. Det får ta sin tid. Frågan är om jag vågar ”ta om ” kontaktfältet och därmed diska mig frivilligt OM det blir fel på tävling, tror att jag måste göra det för att han ska förstå att det här alltid gäller, även på tävling!! Bättre att ”offra” några lopp nu än att tvingas lära om igen sedan….  Vi tränar i alla fall på detta minst 2 omgångar varje dag. Snabba pass med riktigt värdefulla belöningar.

En sak jag tog med mig direkt från klickerutbildningen var vikten av att föra träningsdagbok. Det är superviktigt för att inte fastna på samma kriterienivå för länge och för att inte gå vidare med för stora steg.  Men något av det viktigaste jag fick av den första veckan var att min förmåga till timing tränades upp väldigt mycket.  Hönsen  ( ”mina” fick heta  Bella och Trix..) var verkligen bra för att utveckla förmåga att tima klicket, läsa av små signaler, hitta rätt förstärkningsfrekvens och att använda belöningsplacering på ett effektivt sätt.  Vi fick en hel del att träna på inför nästa tillfälle då vi ska vara i Skåne. Hur ska jag hinna med allt egentligen?? Men det är väldigt roligt ändå!! 

Jag skulle fått lite privatträning i agility i fredags men allt krånglade på jobbet och extra arbetsuppgifter gjorde att jag inte kom i väg som tänkt. Hoppas jag får en ny träningstid innan nästa tävling. Vi har i alla fall kommit i gång med vår vanliga agilityträning på brukshundklubben nu och det känns kul att träna med det ”goa” gänget igen. Nu är vi laddade!!!! 

 
Skapa flashcards