Idag var sista chansen att få träna inför Hässleholm. Naturligtvis ska vi ha tränat tillräckligt innan :-) men det går alltid att finslipa lite till...

Konstigt nog så är det inte så ofta precis som man får in det det "perfekta" loppet på träning. Men på tävling kan det hända! Vad beror det på egentligen? Säg det den som vet.. Antagligen så skärper matte till sig lite mer under tävling då det verkligen gäller..

Idag hade vi vår vanliga träning på klubben. Och resultatet kan betygsättas på olika sätt ... från botten till toppen. Som tur var gick det ju i alla fall åt rätt håll. Men jag vet att det är väldigt viktigt för mig hur det går på träningen innan tävling och att jag tyvärr har lätt för att låta ev. sämre prestationer hänga med i huvudet när jag ska in på banan. Det gäller att avsluta i rätt tid när det känns bra.

Vi körde klass 1 banor där den största fällan var att det blev fartsträckor och många snurrar åt samma håll. En jätterolig bana som var ganska  många år gammal och faktiskt riktigt antik om man utgår från den utveckling som skett inom agility gällande handling och referens tider. Vilket fick mig att även bli lite snurrig i huvudet. Första omgångarna gick det inte så bra... Izor hade bara ögon för den vackra västgötaspetsen som vi tränar i hop med och han stack i väg till henne redan i början. Matte fick verkligen skärpa till sig. Sedan gick det bättre och bättre. Vi utmanade oss själva genom att ta tid och pressa oss själva att öka farten inför nästa omgång på samma bana.

Fick till lite bättre svängar. Högerslalomet krånglade lite. Nu måste jag ju förklara en teori som jag har.. Vi hade nämligen endast 10 pinnars slalom i början på klubben just då när min hund var under den första utbildningsfasen. Och det visar sig nu... Oftast går ju hela slalomet väldigt fint men några gånger när han råkar vara lite tröttare el. det är svårare förutsättningar av andra skäl så hoppar han plötsligt ut ur slalomet vid 10 pinnen!! Det är precis som om han pga av sin trötthet, okoncentration el. vad det nu är... i stället kopplar på "autopiloten" och då går tillbaka till sitt gamla inlärda beteende nämligen att utföra ett 10 pinnars slalom.... Oftast händer just detta vid högerslalom som antagligen är LITE svårare för honom fortfarande. Det är då speciellt viktigt att jag verkligen hänger med honom , inte halkar efter vid slalomet utan är precis bredvid och stöttar bra hela vägen.. Annars klarar han ju att jag inte "blandar mig i ".

Åkte i alla fall hem från träningen med en bra känsla i kroppen.

Det var toppen att träna på en enklare bana och fokusera på grunder och fart i stället.

 Apropå grunder, det är väldigt viktigt att gå tillbaka  till grundträning ibland... nej nu ljuger jag .. det är viktigt att gå tillbaka till grundträning OFTA. Hur ofta på en skala t.ex har jag belönat min hund för att han tar ett hopphinder bra? För att han utför däcket korrekt?? hmm.... jämfört med belöningsfrekvensen på balanshinder och slalom så är det ALLDELES för få belöningar vid andra hinder.

Även om jag påminner mig själv och hur viktigt det är. Jag har anammat tankarna som Susan Garret delar med sig av i sin film Success with one jump där hon säger att ett hopphinder ska representera typ en "miljon" i hundens ögon. Tänk dig själv, om du fick en 20:a varje gång du går till jobbet ( eller inget alls i värsta fall)  så skulle du inte utföra ditt jobb med någon större glädje ...om du nu skulle gå dit alls..men om du en dag plötsligt får en miljon för varje arbetsdag så skulle du inte vilja göra annat än att jobba!! Självklart springer även din hund snabbare och med mer entusiasm om det vet att det där hindret betyder chans på något väldigt speciellt!

Jag har gjort en översättning av Susans film för att det ska bli lättare för mig själv att träna enligt hennes metoder för grundträning .

Jag tar inte med så mycket just nu men här är några ex. på saker att tänka på:

  Grundstenar att jobba med innan man går vidare:

•  För att hunden ska tycka att det är roligt och ha en vilja att hoppa ett hinder måste man bygga upp hindrets värde för hunden. Hindret ska alltså representera något mycket värdefullt som hunden är villig att jobba för.

• Hunden måste få en förståelse för hur den ska hoppa, dvs. den måste få lära sig en teknik som fungerar
•   Genom ”shadow-handling” dvs. cirkelträning på marken bygger man upp en förståelse hos hunden för hur den ska följa dina kroppsrörelser

•   Starträning och att kunna sitta stilla vid start ska tränas innan hinderträningen påbörjas 

Nu håller jag tummarna för att det blir någorlunda bra väder, att Hässleholm bjuder på en välorganiserad tävling och att både jag och lilla Izor är på ett fantastiskt bra humör ... ...fast just nu är vi väldigt trötta, bäst att lägga sig någongång.. i morgon har ju efter flera års planerande invigning av vårt nya djurvårdshus på skolan!!

Tiden rusar i väg alldeles för fort fastän man verkligen borde stanna upp och njuta av den , det har ju varit ett alldeles underbart väder. Något jag uppskattar med denna period är att det är varmt men att inte alla småkryp, knott och getingar osv. hunnit bilda såna extrema mängder ännu. Jag ryser ännu.. ,jag vet som tidigare norrlänning så borde jag väl vara van men åren i förorten i GBG har satt sina spår..,  av tanken på de konstiga små "bananflugorna" el. vad det var som kryllade omkring på tävlingsplatsen i Gotland förra sommaren. Vid sekretariatet gick det absolut inte att hålla munnen öppen.. Vi fick ta stora omvägar runt alla färgglada tält runt banan för annars fullkomligt hoppade "gänget" på oss. Som tur var har vi själva ett mörkt tält som inte samlar på sig lika många kryp.

I valborgshelgen hade några riktigt lyckade lopp. Först i Söderköping -Tack för att jag valde att åka dit! - där vi äntligen tog sista hoppinnen i hoppklass 1. Där var agilitybanorna riktigt kluriga medan jag upplevde hoppbanorna som lite lättare. I alla fall i mina klasser. Agilityloppet gick fint , men oj vilken svår start det var. Det började med ett staket, ok inte så farligt det kan vi ju, men sedan var det en sned sträcka framåt till ytterligare ett staket och strax bakom ett däck som blev svårt att komma rätt till. Jag testade alla varianter på banvandringen men var inte helt klar ens inför start med hur jag skulle göra. Nu gick det något långsammare för Izor att komma i väg så jag hann ändå placera mig men sedan tappade han lite fokus  och stannade till uppe på A-et då något ljud hördes bredvid banan så det blev några sekunders tidsfel. Men vi kom ändå 2:a.  Det var inte så dåligt precis med tanke på att det bara var vårt andra klass 2 lopp i agilityklassen!!

I hopploppet sedan så kändes det väldigt bra redan inför start, även om han verkade lite trött. Banan var en riktig "springbana" , passar oss utmärkt eftersom han har ett så bra släppande, slalomet verkade vara  den enda "fällan" eftersom den kom väldigt snabbt efter en raka men det gick superbra, en till 2:a placering och pinnen var i hamn!!

Av någon anledning så är vi båda duktigare på att koncentrera oss vid mindre tävlingar,  för sedan,  i Tranås 2 dagar senare så kändes det mkt nervösare. Svåra banor, många klurigheter både i hoppklasserna och agilityklasserna. Under både lördag och söndag kändes agilityloppen mycket bra. Vi hade snabb fart och klarade det mesta strålande. Jag var dock lite trött och vi diskade oss i båda loppen bara för att jag kom efter.

 Men åh vad bra det kändes ändå för självförtroendet, vi har ju faktiskt en bra chans att komma i toppen i agilityklass 2. Däremot gick hopploppen riktigt dåligt båda dagarna. Visserligen nollade vi på söndag men mitt i banan var ett "upplopp" som Izor trodde var en målgång uppenbarligen för han sprang vidare ut från banan och väntade på sin belöning, ojsan.... fick tillbaka honom men det blev förstås tidsfel och vi kom 11:a.

 På lördagen så fick jag honom inte alls att hänga med, han tittade lite på annat redan i starten och efter 2 hinder så lyfte jag ut honom från banan och diskade mig alltså frivilligt. Hmm.... tänk att det kan skilja så mkt mellan loppen. Han har ju kondition så det räcker men troligen så orkar inte hans hjärna, min hjärna?,  med att fokusera länge under långa tävlingsdagar. För det var MYCKET väntan mellan loppen i Tranås.........  Som tur var så höll mina klubbkamrater fanan i topp genom några riktigt snygga lopp och ytterligare en av oss som fick uppflyttningspinne till hoppklass 3, GRATTIS LENA!  Jag siktar på att komma dit till nästa år åtminstone.

På fredag bär det i väg till Hässleholms HU 2-dagars tävling. För en gångs skull så vågade jag "gambla" lite innan så jag hade förutom att anmäla mig till AG 2 även anmält till Hopp 2 trots att pinnen då saknades. Men nu får vi ju vara med i båda klasserna!!  Men jag tror och hoppas mest på agilityklasserna.

Jag har inte tränat på slalom lika mkt denna vecka eftersom jag inte vill slita för mkt på rygg och leder på min hund. Men kontaktfälten kör vi flera omgångar per dag. Tränar nu på att kunna springa förbi själv och att han ändå ska klara att vänta kvar tills han får släppkommando. ...kommer ta ett tag att få "säkert"... men det är ett ca 80% lyckande i frekvens.

Hässleholm verkar ju bli en "mastodont" tävling där nerverna kommer att sättas på prov.. varför utsätter jag mig för detta egentligen!?? Men det är bara att försöka vänja sig vid dessa stora tävlingar med.

Jag räknar ändå med att det tar ett bra tag innan vi "hittar rätt" i klass 2. Det är ju mkt svårare konkurrentmässigt förstås även om vi faktiskt är redo för banorna som väntar. Återstår att se vilket humör Izor är på.. det går aldrig riktigt att veta innan startsignalen har gått.... Ska bli kul i alla fall!

Det blir 2:a turen med lilla minihusvagnen och det blir ju ett äventyr bara det att fixa helt själv. Verkar som jag blir den enda från min klubb den här gången tyvärr, en hund började löpa för tidigt, en annan är lite halt, då återstår bara vi. Men det ska väl gå bra ändå förhoppningsvis!!