Alla inlägg under februari 2009
... och hur känns det på en skala från 1-10 just nu med tanke på tävlingen som väntar i helgen..??
DUM fråga!! Och förresten är skalan alldeles för lågt satt...
Känslan av energi och aktivitetsnivå ligger på minst 120!! Kan man vara mer laddad!? Oj. då .. det finns uppenbara risker med detta nu känner jag... Och nu får alla som försöker tänka positivt själva och inte hjälplöst vill dras ner i superonödiga negativa tankar sluta läsa nedanför ..
usch.. det blir lite .. ja en aning.. negativt tänk.. Men jag måste bara få ur mig detta först så lovar jag att tänka positivt igen ok?
En möjlig trolig eller otrolig , sannolik eller osannolik konsekvens av mitt överladdade psyke kan bli att jag helt enkelt är så överladdad så jag rusar in på banan i blindo.. missar att vänta på startsignalen..glömmer banan.. eftersom jag missat att gå banan ordentligt på banvandringen för att jag hade så himla bråttom att få starta... att jag är sååå fokuserad framåt att jag glömmer titta på min hund.. som snopet sitter kvar vid starten ännu....
(ni som känner honom vet att han i ett sådant läge, med en ofokuserad klantig matte snarare redan skulle befinna sig hos ngn tjusig sheltietik utanför banan..)
Nu var det sagt! så skönt... Om jag går tillbaka till det jag skrivit ovan så inser jag att jag uppenbarligen har ett stort akut behov av att hitta en lite mer lagom mental nivå där min hjärna snarare hjälper mig i stället på lördag.. Ska jobba på det!
OK dags för några positiva affirmationer: (Ha! ...lite fastnade i alla fall från föreläsningen i lördags om mental träning..)
Jag ska springa så det ryker!!!.... med min hund..!
Jag ska vara tydlig hela vägen på banan! ...
Jag ska inte ge upp utan i stället kämpa hela vägen även om ngt blir fel..
Jag ska vara glad och positiv även om allt skulle krångla eller det blir plötsliga förändringar ..
Jag ska fokusera på att hitta flyt och harmoni tillsammans med min hund!
Jag ska göra precis som jag brukar göra på träning (...inte få panik och bromsa in när vi närmar oss balansen.. eller slalomet... fast det blir en svår vinkel...) Om ngn läser detta och kommer att befinna sig på klass 2 tävlingen i Linköping ..var vänlig skrik som F** till mig om jag bromsar in omedvetet före balansen! Skulle nog uppskatta en spark i baken också då.. men det kan bli liite svårt mitt under loppet förstås..)
Träningen hos Jenny blev ju inställd i tisdags pga snö och is och vatten på banan.. suck.. Hade ju tänkt att förstärka balansen lite till.. det där sista bara.. innan tävlingen..
så jag var tvungen att snabbt revidera om min plan ...för att inte låta mig störas och bli nervös ...för att inte allt blev precis exakt och så bra som jag planerat före...
Efter lite funderande kom jag på att det faktiskt finns ett balanshinder uppställt inte allför långt bort från mig... På torsdag så blir det alltså lite balansträning (inser att denna formulering lätt kan misstolkas för oinvigna personer..) och slalom med fartträning och lite svängförstärkningar.
Men på fredag så ska Izor vila... och ladda batterierna inför lördag.. till en lagom nivå förstås!
Kom just på en till affirmation.. Om jag diskar mig så ska jag vara lika glad ändå så min hund fortfarande tycker att agility är det bästa som finns!! (om ngn nu läser mellan raderna och finner en svag tendens till lite oroligt tänk .. så har ni helt rätt helt fel!!!!!
Har mycket i tankarna nu så .. ja, det vore skönt att få vara lite ledig från stressen på jobbet...och göra andra roliga saker med min tid.. som låten "No Stress" nedan handlar om..
...."something special in my mind.."
Vet ju att man borde fokusera framåt mot den väg som är rätt och inte lägga märke till alla fällor på vägen. Så är det ju i agility, nog är det lätt att tänka på hur man ska undvika en speciell fälla på banan i stället för att tänka på att bara hitta bästa vägen mot nästa hinder..
Nu måste jag fokusera på att tänka positivt när jag tävlar annars är risken stor att jag i stället sänker min och mina hundars prestationer.
En stor hjälp på vägen för att hitta den där positiva känslan som hjälper oss var att lyssna på föreläsningen om tävlingspsykologi av Eva-Marie Wergård. Att hitta "flow" på banan betyder mycket för motivationen, på träning såväl som tävling. För det ska ju inte vara någon skillnad! Och det är väl därför man tävlar mest, för att det är roligt att få känna det där "flowet".. för det SKA ju vara roligt att tävla... kom i håg det ni med! (påminn mig gärna ibland när det känns lite jobbigt..)
En liten sammanfattning från föreläsningen av några av de saker som jag ska tänka extra mycket på i fortsättningen:
Som Picasso sa det: "Jag gör hela tiden saker som jag inte kan göra. Det är därför jag kan göra dem."
Eva -Marie lyfte fram flera tankvärda ord som sagts av andra... så jag
avslutar med några av de ord hon berättade om,
något som sagts av J. Tellqvist:
"I bland ligger vi så nära gränsen att vi missar ett hinder, men det är risker vi tar för att vinna!"
Snö över hela gräsmattan utanför tomten och det är endast själva pinnarna som syns utav slalomet. Men igår var det dags för att lägga till hinder igen. Nu tränar vi svåra ingångar på båda sidor i princip varje dag.
Izor fixar det riktigt bra, men om jag utmanar och springer fram till slalomet riktigt långt ifrån och sedan låter honom sköta allt helt själv utan ngn hjälp alls.. förutom med farten eftersom jag försöker vara intensiv och snabb själv... så kan han ibland missa ingången vid första tillfället vid en "ny" vinkel" ..
Men han lär sig omedelbart (får ju inget klick) och sedan blir resten av försöken på samma ingångar helt perfekta.
Annat är det med Deus, han har en sådan otrolig glädje och fart när det blir rätt ..tyvärr har vi ju inte kommit lika långt där med ingångarna, men tendensen att gå ur slalomet vid 10:e porten vid högerslalom har inte visat sig på ett bra tag nu i alla fall. Så det går ju framåt!
Blir så himla glad, nästan för glad. För det är risk att jag kommer i från min plan på slalomingångsträning i högst några minuter åt gången... det blir så svårt att sluta så fort när det är så roligt och går så bra med Izor!
För jag måste hålla på det!! Intensiv kortvarig träning ska det vara så farten och entusiasmen hos honom ligger på högsta nivå hela tiden.
Farten är ju hög, vi nästan stormar fram..kapptävlar till slalomet. Och jag förstärker fartträningen genom att belöna med intermittent intervall. Ibland i början av slalomet, ibland plötsligt mitt i och ibland på slutet.
Han ska veta att en belöning kan komma när som helst och att det gäller att snabba på för att få tag på den..
Jo, han tror det finns risk för att matte tar belöningen själv FÖRE honom...
Vi har nämligen några gånger tidigare i veckan tränat på släppande mot en godisskål. Sprungit och kapptävlat över halva fotbollsplanen. Om matte kom fram först så "fick" hon belöningen... som "avnjöts med stor dramatik och glädje" ..... men det hände bara EN gång (åt ju inte på riktigt heller om nu ngn trodde det..)
Sedan blev det en himla sprutt på killen må ni tro.
Det sitter tydligen kvar i minnet.. "hua vilken chockartade upplevelse " tycker Izor.. för han ser verkligen till att kasta sig över belöningen omedelbums under slalomträningen.. Tjohooo!! Hoppas han har den glöden på nästa tävling! Jag är mycket noga med att inte visa om jag har en belöning eller inte med mig... Men en godisväska väntar utanför "målet" precis som på tävling...
Så ja.. nu är vi mer självsäkra och positiva båda två! Och idag ska jag på en föreläsning om tävlingspsykologi med Eva-Marie Wergård så förhoppningsvis ska tävlingskänslan bli ännu bättre och tryggare den med! Återkommer med en liten rapport från föreläsningen. Ni får hålla tillgodo med en annan artikel så länge: jag har skrivit en sammanfattning av föreläsningen som jag var på då Niina Svartberg föreläste om samma ämne , den kan ni läsa på hemsidan (se länkar) under artiklar. (mental träning och tävlingspsykologi….)
En bild nedan av slalomträningen, Greg Derret -övning, med hinder på olika sidor, de flyttas inåt successivt..Hundens egen lagliga rätt till ägodelar...
Gåta: Hur många hundar krävs det för att byta en glödlampa?
Afghan: glödlampa, vilken glödlampa?
Golden retriever: Solen skiner, dagen är ny, vi har hela livet framför oss och du oroar dig för en dum trasig glödlampa?
Border Collie: Bara en, och han byter alla glödlampor i hela huset när han ändå håller på.
Italiensk Vinthund: Kan inte nå den jäkla glödlampan!
Pudel: Tyvärr, jag har just fått manikyr på klorna....
Labrador: Ja, jag jag! Får jag byta glödlampan , snälla snälla?
Malamute: Låt honom göra det , du kan klia mig under tiden vi väntar..
Springer spaniel: Glödlampa? Glödlampa? Var det jag just åt en glödlampa?
Shiba: Inga! Vi är inte rädda för mörkret!
Collie: å nej, byt inte glödlampan.. om det är mörkt kanske ingen märker att jag sover i soffan..
Cocker spaniel: Varför byta den? Den skadar ingen!
Det är genom möta svårigheter som vi blir starka sägs det.
Det finns risk att man gärna fastnar på träningen av vissa hinder eller vissa moment i träningen..
En del av träningen är ju helt klart roligare. (läs slalom!) Men man måste ju såklart lägga mer tid på det som känns lite "jobbigt och svårt" ....också!
Trots att jag både på träning och tävling ibland råkat ut för tydliga missar på "ut-signalen" dvs när hunden ska ta hindret bakifrån eller längre ut från sidan av mig ( På göteborgs avd. tävling sist så hände det tom 2 ggr på samma bana..!) så har jag inte tränat på detta som jag borde.
Men vad sur jag kommer att bli om det kommer en sådan ut-sekvens på Linköpings tävling ännu nästa helg och jag INTE blivit bättre tills dess... och om jag diskar mig då!
Så under varje promenad denna vecka har jag förstärkt denna signal genom att vi bara gått el. sprungit rakt fram och att jag sedan visat "ut" och belönat MYCKET när det blivit rätt. Fast där har det inte alls varit några problem.
Uppföljning med hinder blev så ganska snart så här: dvs en slags trappa + threadle...
Jag försökte hålla en så rak linje som möjligt själv och jobbade mest med axelvridning med minskande styrka.. och ut -handen + verbal signal. Försökte att göra övningen flera gånger med enbart en signal åt gången för att "testa" vilken signal han går bäst på.
Det visade sig att axelvridningen (+ kroppsförskjutning..) gav bäst effekt, sedan den verbala signalen och sist min Ut-arm... hmm... intressant. Trodde nog att han gick mer på min arm... Det är ju bäst att ha så tydliga och rena signaler som möjligt så utifrån detta bör jag tänka mer på att bli tydligare med axlarna på banan när jag tävlar.. Men om jag ska rensa bort en signal..? Det är ju dumt att ha 3 signaler för samma sak! ..... svårt ändå att välja.....
Har ni testat era hundar på vilken signal de egentligen reagerar mest? Ibland kan det ju tom vara ngn liten grej man gör som man själv inte ens är medveten om...Då är det bra att filma varandra!
För övrigt har jag haft en S*** dag på jobbet (var riktigt arg ett tag..inte likt mig..) så jag muntrade upp mig genom en härlig springtur i skogen med hundarna och sedan lite agility förstås när humöret blev bättre. Skönt att känna att konditionen verkligen börjar bli bättre igen! Vill tävla nu!! Fast jag börjar bli lite spänd och nerv.... Nej, vad säger jag .. jag är inte alls nervös!! .. tror jag... det är nog bara vinnarinstinkten som börjar komma tillbaka! (..säger vi.. Tur att jag snart ska på föreläsning om tävlingspsykologi igen.. precis vad jag behöver just nu tydligen )
Idag firar vi vår underbara Izor som fyller 5 år!! Vi är så otroligt lyckliga och tacksamma för att vi har honom i vårt liv!! Och vi håller tummarna för att vi får ha honom länge till!
Här är en bild från när han var ca 6 mån och tävlade i utställningen Västkustens vackraste valp då han också blev BIM.
Numera tävlar vi mest i agility som han såklart tycker är mycket roligare!
Grattis älskling!!! Från Matte, Lillmatte och brorsan Deus.
Våga utmana dig själv! Och din hund! Våga träna med störningar på träning.. hur ska ni annars klara det på tävling!??
Det här är något som vi tyvärr inte tränar på förrän det blivit ett problem.. synd för då har det oftast redan hunnit bli mkt svårare att lösa...
Ofta ser man hundar som är väldigt störningskänsliga eller hundar som helt enkelt inte klarar många störningar samtidigt som det kan vara på en kurs. Men vilket ansvar har vi att hjälpa förarna med träning av störningskänslighet? I vilket fall så måste vi tänka mer på om vi kan underlätta för ekipaget genom att ex. erbjuda grupper med färre deltagare, el. grupper med anpassad sammansättning av hundar.
En hunds förmåga att tåla störningar måste tränas upp.
Fast skillnaderna förstås är individuella så finns det även vissa rastypiska skillnader i störningskänslighet. Men det är ändå alltid viktigt att träna på störningar med en successiv stegringsökning för att lyckas med träningen.
En kort sammanfattning ang. störningar:
En störning är någonting, vad som helst som får hunden att tappa fokus från t.ex en signal.
De kan vara visuella (rörelse, föremål, fordon etc),
akustiska (röster, prasslet från godispåsen, dörrklockan etc),
taktila (att man rör vid hunden, ett spänt koppel, en annan hund som nuddar hunden, kontakt med kallt/varmt föremål etc),
doftmässiga (doft av annat djur, matdoft, doften hos veterinären etc)
När vi tränar beteenden med störningar så blir beteendet starkare och starkare. Det är viktigt att störningar introduceras gradvis;
minska succesivt avståndet till störningen,
träna i så skiftande miljöer som möjligt,
skapa störningar där du har dem under kontroll,
ha en hög belöningsfrekvens när du lägger till en störning,
ha en bättre belöningskvalitet när du tränar med störning,
Gör en störningslista för just din hund och dela in den i olika nivåer.
Ex. störning på låg nivå (att du rör dig, mat, hundar som leker på avstånd),
mellansvår nivå ( olika miljöer, pipleksak, kastande av leksaker),
störning av hög svårighetsnivå (springande rådjur, flygande änder, fotbollsspel nära hunden på planen)
Var medveten om din hunds störningslista!
Hur vet man då vilken störningsnivå hunden ligger på i olika fall?
Jo...
Låg:
djuret svarar på signalen men inte lika snabbt som vanligt, öronen förs åt det håll ljudet kommer, hunden slickar sig om munnen, tittar hastigt åt det håll som störningen kommer från, tar belöningen med ökad iver.
Mellan svår:
svarar på belöningen långsamt, öronen blir kvar åt det håll störningen kommer från, vänder på huvudet, el. hela kroppen för att titta på det som distraherar, upprepade gäspningar, slickande om nosen, snappar efter godiset
Hög svårighetsgrad:
ignorerar signalen, ignorerar föraren, förändring av kroppsposition för att kunna antingen fly från el. komma till det som stör, tar inte belöningen alls.
Tänk på att inte utöka svårighetsgraden när du tränar förrän hunden kan utföra beteendet korrekt.
p.s hade en supertrevlig alla hjärtans dag..!
"...how can you see.. in to my eyes.. like open doors.."
Blir ett annorlunda inlägg dagen till ära... ingen agility alls!! (Lugn .. snart kommer ett nytt inlägg om agility som vanligt!)
Även om hundarna och agility är bland det jag värdesätter mest i livet så väcker alla hjärtans dag tankar på annat...
Har så mycket att ge men.... så många hinder i livet... Men ibland måste man ju sluta vara så himla förnuftig och våga öppna sitt hjärta i stället...
En låt vars text hugger tag i mitt hjärta är "Feel" av Robbie Williams...
Ur texten:
"Come on hold my hand,
I wanna contact the living.
Not sure I understand,
This role I´ve been given.
I sit and talk to god
And he just laughs at my plans,
My head speaks a language, I don´t understand.
I just wanna feel real love,
Feel the home that I live in.
cause I got too much life,
Running through my veins, going to waste.
I don´t wanna die,
But I ain´t keen on living either.
Before I fall in love,
I´m preparing to leave her.
I scare myself to death,
That´s why I keep on running.
Before I´ve arrived, I can see myself coming.
.............
I just wanna feel real love,
Feel the home that I live in....."
Ta vara på de chanser ni får i livet!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 |
4 | 5 |
6 | 7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 | 22 |
|||
23 | 24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
||||
|