Vad finns att säga om nybörjare på agility???

Ja. tex. att det är himla trevligt att hålla kurs för dem!! :-)

..startade en nybörjarkurs på vår klubb i måndags, det är ju alltid lika spännande och utmanande att hålla kurs.. men det är spec. kul att få vara med "från början" med nya ekipage. De är oftast så positiva och har mkt vilja att lära sig.

Det blev ett härligt gäng med både glada mattar/hussar och glada hundar!

Något jag poängterar mer och mer för varje kurs är vikten av noggrann grundträning! dvs att redan från början jobba mkt med ex. cirkelträning, att få en bra kommunikation, tydliga signaler och jobba upp en bra följsamhet hos hunden redan innan man lägger till hinderinlärning.

Förra tävlingen för mig blev halv dålig  (Klass 2) för att inte tala om S***dålig i de sista loppen.... (klass 1)  Ska inte gå in på alla orsaker till det men jag fick återigen en påminnelse om hur viktigt det är med min egen inställning till tävlingar..

Lite mer jäklar anamma vore bra att ha på banan! Det ska gå!!!

Har ett nytt mål som tilldelats mig idag under agilityträningen.. jag ska helt enkelt bara ha som mål att utvecklas!  (Inte tänka pinnar..) Det jag bl.a behöver bli bättre på då är mina framförbyten.. dels att hinna göra dem (jag hinner om jag vill!!) att göra dem på rätt ställe och att vara tydligare med signalerna.

Att våga skicka hundarna lite mer på banan på de enklare delarna för att i stället hinna placera mig bättre vid de "svårare" partierna.

Jag ska jobba mer på att "låta" lite mer, starkare och tydligare eftersom hundarna behöver det, de tycker dessutom att det är roligare då och blir mer taggade!

Det borde vara ett bra mål som jag inte behöver känna mig pressad av och inte riskera att bli besviken för.

Tränade på en rolig kombination idag och efter en del trasslande så blev det bättre och bättre med mina byten, framförbytena och blindbytena.

De sistnämnda är ju rätt nya ännu för mig men åh vad det är roligt när de funkar. Testade blindbyte på staket! Då är det viktigt att springa på ordentligt på linjen hela tiden. Gick över förväntan! Så det lär bli fler  av dem även på tävling. Och jag måste våga lita på att jag hinner med framförbyten på en tävling.. inte bara köra med bakombyten nästan hela tiden...riskerar ju att komma bakom hundarna så mkt då...

Tunnelsignalerna vid "fel" ingångar börjar sitta riktigt bra! Hundarna KAN dem så OM det blir fel på tävling så är det såklart helt mitt fel... antingen är jag för sen med signalen eller är felplacerad.

Ska från och med nu tänka att varje tävling är en träning för mig.. en chans att utvecklas tillsammans med hundarna och lära mig mer av. Då ska jag inte vara rädd för att spränga gränserna.. att våga chansa! Funkar det inte så är det bara att gå hem och träna mer på just den delen.

 ...är så glad för att jag får träna för någon som verkligen hittar mina "knutar" och ger mig redskap att jobba med.  Jag blir alltid på toppenhumör igen då. Men det krävs verkligen en ängels tålamod för att få mig att göra "rätt" till slut med alla pusselbitarna på plats samtidigt.. kroppens riktning, fötternas riktning, axelvridningen, verbala signaler, belöningen, timing.. oj , det tar mkt tid innan jag får flyt på allt i farten men åh vad bra det känns när allt stämmer! Och hundarna blir mkt gladare och piggare när jag är tydligare och pushar på dem ordentligt hela vägen..

just det! Jag ska ju låta lite mer... mkt mer! ..tycker jag låter "arg" då men det gör jag tydligen inte. Det syns ju på hundarna också att de snarare blir mer taggade av det och inte att de absolut inte "sänker" sig som de skulle göra om jag verkligen var arg.

Inför helgens tävlingar i Halmstad har jag kvar att träna lite extra på balansen och gungan. Alltså fartträning på balanshindren.. finns en hel del tid att hämta in där.

Härligt väder att träna i igen!!!!  Jag blir genast mer positiv! Men det gör inget om det regnar lite på tävlingen faktiskt....

-har märkt att mina hundar faktiskt springer på ännu bättre då :-)

Så hur det än blir så blir det bra!!

Dagens övning:

Believe! ...it will never be impossible!...  I got something to believe in...

 I can do it all... open every door...  and I believe in YOU!!!!

En underbar vårdag!! Och en underbar varm helg på väg! Med en spännande tävling! ( Sölvesborg står på tur..) Vilken tur att jag har så många tävlingar inplanerade.. nya möjligheter hela tiden! Och ytterligare chanser att tänka om och hitta nya idéer som kan leda till bättre resultat.

Har grubblat och funderat mycket nu... framlänges och baklänges...försökt samla i hop alla lösa trådar, VAD ska jag egentligen börja träna på för att hitta rätt och få en större positiv känsla igen...??

Visst! Måste träna på tunnlar, kontaktfält, slalom osv.... finns mycket att göra... men som det blev i Varberg .. i H2 så fick vi till ett kanonlopp .. jag var sååå nöjd och glad under loppet, klurig bana men... Izor klarade en svår slalomingång och resten av banan skulle vi klara tyckte jag.. förutom den där lilla "ut" signalen då som spökade .. som jag skulle koncentrera mig på efter släpet... under banvandringen kom jag i håg att jag diskade mig på en sådan i Kungälv och skulle INTE göra likadant... vad hände... suck.. inga kommentarer :-) .. men ett strålande lopp ändå!! I Ag. 2 var det en disk på.... just det ..det jag tränat så intensivt på och som började gå så himla bra på träning... en "fel" tunnelingång!!! ...vad ska man säga.... resten av banan gick också bra då men jag tappade farten en hel del då jag blev lite besviken över tunnelingången... trots det var jag glad när jag gick i mål.. mycket för att jag var glad igen för slalomet!! OCH det superduperfina upploppet!!! Men mest för att jag fick en så fin och positiv kommentar av en för mig helt okänd person vid målområdet...  (TACK!) hon sa att Izor med sin vackra färg såg ut som en eld som for fram på banan :-) Åh, vad mycket en sådan trevlig kommentar kan göra! ...hon fångade min egen känsla efter upploppet. Vad mycket det är värt att få höra en så positiv kommentar när man kommer i mål... i stället för ..." ..åh..det var ju synd att ni missade...."

Jag skulle ju kunna lägga fokus på att bli ännu bättre på att handla inför tunnlar och "ut" hinder (ta hindret från baksidan)... men jag HAR ju tränat så mkt på det ..och ska naturligtvis göra det men..

...jag skulle ju kunna vara lite smartare i mitt fokus just nu inför en ny tävling... dags att konstatera att det är inom området

FOKUS (det vi ska göra nu och inte det vi ska göra sen..)

 KONCENTRATION (hålla mig lugn..)   

och   POSITIVT TÄNK

som mina största problem ligger och som ställer till det igen och igen på tävling.... hundarna KAN redan " UT" "FEL" tunnel osv....egentligen!

Så jag måste jobba mer på att verkligen vara HÄR OCH NU hela vägen på banan...

Ta mig tid att "tänka till" några sekunder vid starten..

hitta lugnet och koncentrera mig fullt ut på VARJE hinder, VARJE sväng! Vara tydlig och INTENSIV!! Tänka på att vi KAN!!!! LITA PÅ HUNDARNA... men även på mig själv. Måste tagga mig själv lite mer direkt när jag kommer in på banan, och jobba HELA vägen!! Se möjligheterna och inte fällorna!! Alltså tänka mer positivt.... INTE tänka på det som gick fel utan på det som gick rätt och blev bra!!!

Då kommer resten nästan av sig själv...  hmm... vore bra att spela in lite affirmationer att lyssna på före starten... eller att ha en riktigt humörhöjande låt att lyssna på i hörlurarna...

.... ska bara träna lite idag på att vara "här och nu" vid slalomingångar, "ut"-hinder och tunnlar först.... ;-)

Upptrappning av mål:

Det började en gång i en liten klass 1 tävling.... och  det blev en låååång väg till klass 2....

1. Vi ska bara ha roligt och känna efter hur det är att få tävla!

2. Vi ska bara klara av åtminstone hopphinder..kanske någon tunnel också!

3. Jag ska klara att få runt hunden hela banan!

4. Vi ska klara banan med högst 15 fel!

5. Vi ska klara av hela slalomet.. och balansen!! Så är jag nöjd! ..och få mindre än 10 fel!

6. Vi ska klara referenstiden också!

7. Vi ska klara att få noll fel!

8. Nämen NU ska vi ändå klara att nolla!!

9. Vi ska placera oss och få en rosett!!

10. Vi ska ta en pinne nu!

11. Äsch.. jag vill ju kunna vinna det där folksamkortet också..!

12. Vi ska komma bland de 3 bästa nu! Och få pinne!!!!

13. Vi SKA vinna minst 1 gång! Och naturligtvis få en pinne till!!!!

14. Om jag bara slår just dom också någongång så känns det bättre!

15. Vi SKA gå upp till klass 2!

16. Men nu jävlar ska väl den där sista pinnen i klass 1 trilla in!!!

17. Bara det inte är just "den där" domaren så ska vi lyckas med sista pinnen!

18. Sabla tidsfel... sabla konkurrenter.... nedrans dålig bana förresten!!!

19. Yes! sista pinnen!! Nu ska jag visa att vi hör hemma i klass 2!

20.   ..ok... nu ska vi klara att gå runt banan i klass2 utan alltför många fel....

21. Nu ska vi klara att placera oss också igen!

22. Nu ska vi visa att vi kan nolla i klass 2... utan tidsfel!

23. Nu ska de där jädrans tidsfelen bort!!!

24. Nu ska de där nedrans hundradelarna efter pinnplatsen bort!!!

25. Nu SKA vi ta en pinne!!!

26. Jag ska nog kunna vinna nu... tror jag...

27. Men jag vet att vi kan!! Vi ska ju vara med på SM en dag!! ...v...m.....

28. Klass 3.. here we come!! ... i mina drömmar...  suck!

29. Men i nästa tävling... då!!

13. .......  fortsättning följer!

Ja förstås att kunna fokusera framåt åt en sak i taget, det är något hundarna oftast är bättre på än mig. De behöver allvarligt talat inte koncentrera sig på allt runt omkring banan för det sköter matte så bra själv.. :-)

Det är en lärdom att dra nytta av. Lite mer tunnelseende alltså vore nyttigt ur min synvinkel. Kunna koncentrera mig på ett hinder som vi har framför oss och inte samtidigt hinna tänka på "den där hunden som råkar vara arg just då strax utanför banan och som min hund sääääkert kommer att bli störd av" eller "Åh, snart kommer vi till den där svåra kombinationen, före slalom dessutom, hur ska det gå.."  Näää....lite mer här och nu tänk skulle vara väldigt effektivt för att lyckas bättre på banan. Att kunna stänga av alla onödiga intryck som bara stör och i stället kunna fokusera på det som behövs mest just då! Skygglappar kanske!? Nja.....

Nåja.. det går ju framåt i alla fall....

Tunnelseende ja....  Just nu ser jag mest bara tunnlar framför mig! Fick nämligen liiiiite gnista idag ändå för att träna... mest för att det var så fint väder och hundarna var på ett så strålande humör men även för att det var så tråkigt att rätta prov hela kvällen så jag verkligen behövde få veta och känna om min grundträning på tunnlar i förra veckan satt kvar i minnet hos hundarna..  Ha! Nyfikenheten vann över min tillfälliga agilitymentala kollaps. 

Testade makarontunnel med "fel" ingångar som skulle springas förbi och växlade med att de plötsligt var rätt ingång. Fortfarande på signal: Namnet vid "fel" ingång då hunden alltså ska fortsätta springa MED mig (mot nästa ingång)  och sedan "genom" vid rätt ingång eller signal "genom" direkt då hunden ska ta den närmaste ingången. ... ja.. och handrörelser  och axelvridning för att "trycka in" hunden i tunneln eller för att "dra förbi" hunden.

Det gick riktigt bra trots det lilla uppehållet vi gjorde! Det var jag inte riktigt beredd på men det var ju trevligt överraskande! Så småningom så utmanande jag riktigt mkt och sprang som en idiot så nääära "fel " tunnelingång jag bara kunde utan att visa in i den... det gav en häftig känsla när det visade sig att det oftast lyckades!! Oj, det här är verkligen värt att träna mer på! Jag ska ju kunna springa rakaste linjen fram till den tunnelingång som hunden ska ta, och inte behöva " köra säkert" genom att dra ut hunden lite extra åt det håll den ska.. med risk för att få en längre väg (dessa sabla hundradelar i tidsmarginal till pinnen ska  BORT!!...)

Lite tunnelseende i morgon  i jobbet är inte heller helt fel... Ska försöka att inte se eller höra dem som sprider negativitet omkring sig... inte ge tid till dem som tar av min energi... och i stället värna om dem som faktiskt ger mig mer energi..

Måste försöka ta hand om mig själv lite ibland också... så i morgon blir det lite extra ompyssling av mig själv... se till att jag mår bra. Det innebär i första hand att jag måste se till att sova lite mer än de typ 3-4 timmar som det blivit under allt för många nätter den senaste tiden  nu...

Självklart mår jag bra när hundarna mår bra, så de ska också pysslas om... lite manikyr och massage blir toppen!  (jag vill också ha massage!) nåja.. massage för hundarna .. JA! Men kanske inte manikyr direkt utan.. kloklippning! 

Sen ska vi ladda!!!!!

Ja vad kan man säga... aldrig får man vara på topp någon längre tid iaf..

Izors toppenhumör och härliga koncentrationsförmåga från tävlingarna i Linköping och Fagersta är som bortblåst igen.. vilket jag tyvärr blev varse om både i Kungsbacka och Oxie.  Deus som följde mig så fint och fokuserade på rätt hinder de senaste tävlingarna , sprang plötsligt förbi några hinder igen under helgens tävlingar... ÅH!!!!!! ***!!!!!

Min tro på mina kunskaper och min förmåga som handler är tillbaks på bottennivå igen....

 I söndags var jag beredd att sluta helt med agility igen, var riktigt less på mina jobbiga "man vet aldrig på vilket humör de är" -hundar....

Nu hoppas jag att träningen hos Jenny på onsdag ska lyfta upp gnistan igen.. som det brukar kännas efter jag tränat där....

Kungsbacka: Izor: Disk i agility 2 pga vad?? Tror det var en fel tunnelingång där jag fick honom bakom ryggen ett ögonblick, bra fart ändå där...men han var inte riktigt "med mig" i koncentrationen. Jag försöker väl "skylla på" att han ju var störd över alla löptiksdofter omkring ute och inne i ridhuset eftersom han bara ville lukta på marken nästan hela tiden...

 men självklart är det mitt fel som inte kunde motivera honom tillräckligt på sin uppgift i stället... Men i hoppklassen gick det bra fast med många tidsfel.. 5 sek el. ngt.. Först var jag riktigt glad för hoppbanan verkade lite lurig men så rolig.. gick och smålog på banvandringen och det händer en gång på miljonen eftersom jag oftast är så nervös annars... fegade lite i tankarna innan men vågade ändå satsa på ett riktigt snävt framförbyte före slalomet och tog då högerslalom vid en kl. 9 ingång , kändes så härligt att jag vågade! Och Izor fixade det! Vi klarade alltså banan bra men  på slutet bestämde sig en funktionär sig för att plötsligt snabbt rusa in på banan , för att hämta kopplet som hon kom på att hon missat ta bort ur vägen.... i linje precis bakom Izor som då tappade fokus och STANNADE till i flera sekunder innan jag fick igång honom igen... med ett ändå,  får jag erkänna,  helt fantastiskt upplopp!!!

Men åh vad jag var ledsen sedan för att han tappade sin koncentration där.. att jag inte lyckades hålla hans fokus uppe tillräckligt... suck...

Oxie: Miljön var lite jobbig igen precis som förra gången.. Men det var ett riktigt skönt underlag att springa på och jag fick chans att prata med många trevliga bekanta som man inte träffar annars. Och det var ju extra kul att få titta på alla duktiga ekipage som samlats där.

Deus hopp 1 bana var riktigt lätt egentligen, förutom en liiite lurig kl. 5-slalomingång direkt efter en tunnel. Det var en riktig fartbana som borde passat honom perfekt. Satsade friskt och gjorde blindbyte. men han missade slalomingången trots att vi ju tränat så mkt på det, hög fart in i slalom med svåra vinklar,  extra mkt hela föregående veckan. Sedan blev det flera fel som vanligt som det brukar bli när det blivit ett fel på vägen innan.. och surprise!!! DISK!!

 Dagen blev lååång och när det äntligen snart var dags för Izor i Ag klass 2 vid 19-tiden så var jag så trött och irriterad på att han brydde sig för mkt om alla hundar omkring...  när det var dags för small klassen före oss och jag såg hur banan var så... gav jag upp  (har nog aldrig hänt förut) och åkte hem i stället.. ville inte riskera att utsätta mig och Izor för fler besvikelser just då... kom hem först vid 01-tiden efter att ha hämtat dottern hos mormor ...

Har deppat lite och i kombination med att jag inte bara varit nära att gå in i väggen pga jobbet flera ggr senaste tiden utan dessutom bokstavligen känt det som om jag "krockat in i väggen" :-)  så har jag inte kunnat tänka framåt alls i agilityn...

Men idag har jag varit hemma från jobbet med feberfrossa och fått lite tid för mig själv att tänka lite mer lösningsinriktat i stället... (skärpning alltså!)

Jag har kämpat så mkt med detaljer och slitit för att höja mig själv hela tiden..  men agility är egentligen ;-) ingen kamp på liv och död... jag vet...

Men för att lösa problemen med störningskänslighet mm så ska jag jobba på att hundarna och jag ska få bättre kondition eftersom jag VET att det ger bättre koncentrationsförmåga och uthållighet att klara störningar även i pressade situationer som ex. tävling.. Jag ska jobba ännu mer på motivationsträning och på att säkra mina signaler så vi får en ännu tydligare och säkrare kommunikation på banan. Jag ska jobba ännu mer på störningsträning så hundarna klarar fler olika typer av störningar och ändå klarar att utföra hindren snabbt och säkert...

Men viktigaste av allt.. Måste jobba på att hitta glädje för agilityn igen!! Tidigare skulle jag blivit överlycklig för en 5:e placering och pris.. numera glömmer jag oftast att ens kolla på resultatlistan om jag inte är nöjd med våra lopp, och det blir jag bara om vi nollat och fått pinne... så jag har blivit FÖR resultatinriktad... måste börja tänka om...igen... Det finns ju inget roligare än agility när man känner det där riktiga flytet på banan. När man är bara där och nu med sin hund..

Jag är anmäld till MÅNGA tävlingar.. blir ngt varje helg... så det gäller verkligen att hitta egen motivation igen om det ska vara ngn idé att åka..

Till helgen väntar klass 2 tävling i Varberg med Izor.. hur ska det gå!???

Skulle vara intressant att få veta hur ni andra gör för att hitta agilityglädjen igen när hundarna strular..!?? Skriv gärna en kommentar!

Gillar den här låten....cool!!  Men ... ämnet är ju lite ..fundersamt..hmm...

Nu väntar en intensiv helg! Ska bli roligt och spännande att "kolla läget" med hundarna. I morgon tävlar vi i Kungsbacka, ag1, H1 med Deus och Ag2 och H2 med Izor, och på lördag bär det vidare till Oxie där Izor får ett agilitylopp i klass 2 och Deus får ett hopplopp i klass 1.

Känns som om jag vågar hoppas lite mer på Kungsbackas tävling trots att det inte blivit några toppen resultat där tidigare. Men nu så ska det väl vara dags! Sista ridhustävlingen för året! Längtar självlart att få tävla ute men har ändå börjat gilla att tävla i ridhus. Väggar runt banan bidrar till en tryggare känsla med Izor som ju är väldigt lättstörd annars ibland... Det ser ut att bli en rätt lång dag iaf. Ska ändå bli kul!! Hoppas faktiskt på några svåra utmanande banor med Izor, både han och jag brukar skärpa till oss som bäst då... Deus banor får gärna bli fartiga banor utan mer än några enstaka fällor... om jag får önska!

Men vad ska jag göra i Oxie egentligen....  kan man undra när man ser deltagarlistan....  (tänk positivt.. tänk positivt...) nåja... får helt enkelt försöka att tänka att jag bara tävlar mot mig själv, se till att göra ett så bra lopp vi kan och inte tänka på ev. resultat. Hundarna får ju tyvärr bara en chans var där pga Oxies upplägg. Izor får som tur var chans i agilityklass vilket brukar vara hans bästa, men Deus får starta i hoppklass.... hmm... inte det lättaste för oss direkt.. Han är ju så himla snabb, toppen förstås!! OM bara jag får fart på mina fötter också så KAN det teoretiskt sätt gå bra med honom.... :-)

Vi har repeterat tunnelingångar, "fel" ingång och "gömda" ingångar i flera dagar... Signal  "genom" + handen utåt= närmaste tunnelingång... signal " namnet + genom" + handen intill kroppen = bortre ingången... nöta- nöta- nöta......

Men idag blev det fokus på slalom igen..  :-)

 Det blev ingångar och även FART men då med rak väg in i slalom eftersom Deus ibland missar 2:a porten då det går riktigt fort! Vill ju INTE bromsa honom så han har fått chans att själv "lära sig" att taxera in sig rätt i porten även i vilt tempo!

Återkommer säkert med rapport från Kungsbacka i morgon kväll!

GLAD PÅSK!!!!!!!

Nattens låt:

Leave out all the rest

"...............Forgetting
All the hurt inside you've learned to hide so well.
Pretending
Someone else can come and save me from myself.
I can't be who you are...

When my time comes
Forget the wrong that i've done
Help me leave behind some reason to be missed.
And don't resent me
And when you're feeling empty
Keep me in your memory
Leave out all the rest,Leave out all the rest................."

Hur gärna vill du bli riktigt bra på agility?

Har du den rätta viljan? Och är beredd att kämpa för det du vill??

 Det kan vara bra att tänka på detta ibland när det känns som om man inte riktigt når sina mål... Gör man det som krävs egentligen i förhållande till sina drömmar?

Susan Garret har en läsvärd blogg. På engelska förstås,  Läs mer på: http://susangarrett.wordpress.com

 Här kommer en liten sammanfattning utifrån ett bra inlägg .

Hon ställde en fråga till agilitytävlande handlers om vad de anser skiljer dem från de allra bästa i världen..

Inte så svåra saker egentligen i teorin men kanske svårare i praktiken att uppnå...

Naturligtvis är topphandlers väldigt duktiga på att träna noggrannt och har oftast ett enormt engagemang för agilityn.

För oss som .. ÄNNU... inte är med i toppskiktet men kanske vill nå dit... är det en bra att läsa dessa tankar om skillnaderna som en påminnelse till sig själv om vad som krävs.

En sammanfattning:

•  Engagemang, känsla för timing, förmåga att lita på sin hund och ett bra tekniskt kunnande
• Den mängd tid man ägnar åt träning, kvalitet på träning, att ha en duktig instruktör och coach.
• Hängivenhet och erfarenhet
• Personliga mål, att kunna sätta rätt delmål. "se sig själv" -egen medvetenhet om sig själv och sin hund.
• Viljan att vinna, uthållighet att kämpa för sina mål, förmåga att våga ta risker,
• Tydliga signaler, konsekvent handling och därmed en exakt och fin kommunikation och förståelse mellan hund och förare
• Kunna vara koncentrerad till fullo, vara "här och nu" med sin hund under både träning och tävling,
• Självsäkerhet hos både förare och hund
• Egen fysik och kondition, snabbhet, rörelseförmåga och uthållighet.
• Förmåga att kunna prestera bra även under hög press och under växlande förutsättningar, kunna anpassa sig till plötsliga förändringar
• Att göra saker som är tråkigt roliga i stället, att ha roligt och uppskatta även det som är "jobbigt" att träna på. Att ha roligt tillsammans med sin hund.
• Inte vara rädd att prova nya vägar - metoder och förmåga att lära sig av sina misstag och se det positiva.
• Att vara duktig på att banvandra på ett effektivt sätt, kunna analysera och planera sina vägar väl och ha bra förståelse för exakthet och viktiga detaljer.
• Att kunna se möjligheterna och inte se på svårigheterna .
• Att aldrig tveka på banan!
• Hur mycket man älskar att hålla på med agility!!

Ju fler av dessa punkter som uppfylls desto större chans att verkligen kunna bli bland de bästa. Självklart spelar det en roll vad man är för person och vilken hund man har, en talangfull hund och en talangfull förare är förstås en fantastisk kombination... men utan ovanstående ingredienser kanske man når en bit på vägen men med säkerhet inte ända upp till toppen....  Dags att vara ärlig med sig själv! ... Jag har lite mer att jobba vidare på om man säger så... fast jag har ..väl.. inte direkt tänkt att vara med på VM en dag.. men inställningen till träning och tävling är lika viktig ändå oavsett om man "bara" vill delta i  SM, DM, klubbmästerskap, eller nå första platsen på en vanlig officiell tävling... VILJAN att vinna och

..att VÅGA VINNA!

Har fått mig en liten aning om.... vad som kan vara nyckeln till att lösa en del av mina svårigheter på banan...

Testade ju flera olika kombinationer på träningen sist, kombinationer som jag inte fått att fungera så bra som jag ville på tävling. Huvudsyftet är att spara tid!!!

Så.. Vad är hemligheten då?

Vi testade de olika delarna på flera olika sätt , med bakombyten = oftast ... nästan alltid.. mitt första handsval på tävling..., framförbyten= börjar hinna med fler och fler på rätt ställe på banan... men..

Det som till min stora förvåning verkar fungera bäst för mig och min hund för att få till raka linjer, snäva svängar och för att behålla god fart... är att använda mig av blindbyten! Det har jag bara vågat testa en gång på tävling förut.

Fast jag knappt har tränat på blindbyten, bara testat lite försiktigt några gånger, så blev det som allra bäst med dem när jag sprang på ordentligt vill säga... Och det är ju förstås även en förutsättning vid övriga typer av byten med för att inte bromsa hunden.

Mitt STÖRSTA problem är att jag fortfarande inte vågar springa på riktigt offensivt.. inte ens tillräckligt på träning... Ibland är jag inte ens medveten om det :-(  men... jag jobbar på det!

Så där är svaret på att lösa problemen med de fruktansvärt tråkiga få hundradelarna som ställt till det i pinnjakten i MINST 15 starter förra året.

Alltså, 1= våga vara offensiv ända fram till svåra svängar (hitta "mötespunkter" och lita på att hunden fixar det han faktiskt klarar självständigt) OCH  2= att använda mig mycket oftare av blindbyten. En förutsättning är ju att träna oftare på blindbyten förstås :-)

Något annat mycket positivt för mig vid användande av blindbyten är att jag kan vara framåtriktad hela tiden åt det håll hunden ska, jag har ju en förmåga att inte ha riktigt lika bra koll på exakt var hindren är placerade när jag vänder ryggen till dem.....

Min signal till hunden är att hålla ner handen på den sida hunden ska springa bakom mig och växla till att hålla ner handen på den sida hunden ska sluta upp nära mig, axlarna  vrider jag samtidigt bakåt mot hunden dvs  "öppnar" jag upp på den sida hunden ska komma.

 Ska bli kul att träna vidare på!!! Nästa gång jag banvandrar (Kungsbackas tävling) ska jag komma ihåg att det faktiskt finns ytterligare ett alternativ till handling på banan förutom de gamla.... här ska göras blindbyten!!!

Får väl ta några disk på vägen för att kunna vinna sedan!!!!

Bild från Kungsbackas agilitytävling  "Häxjakten" förra året i samma ridhus:

No promises.... det är en sååå  mysig låt .....  <3

".......I don´t wanna run away....."  ..så sant!!!