Ja förstås att kunna fokusera framåt åt en sak i taget, det är något hundarna oftast är bättre på än mig. De behöver allvarligt talat inte koncentrera sig på allt runt omkring banan för det sköter matte så bra själv.. :-)

Det är en lärdom att dra nytta av. Lite mer tunnelseende alltså vore nyttigt ur min synvinkel. Kunna koncentrera mig på ett hinder som vi har framför oss och inte samtidigt hinna tänka på "den där hunden som råkar vara arg just då strax utanför banan och som min hund sääääkert kommer att bli störd av" eller "Åh, snart kommer vi till den där svåra kombinationen, före slalom dessutom, hur ska det gå.."  Näää....lite mer här och nu tänk skulle vara väldigt effektivt för att lyckas bättre på banan. Att kunna stänga av alla onödiga intryck som bara stör och i stället kunna fokusera på det som behövs mest just då! Skygglappar kanske!? Nja.....

Nåja.. det går ju framåt i alla fall....

Tunnelseende ja....  Just nu ser jag mest bara tunnlar framför mig! Fick nämligen liiiiite gnista idag ändå för att träna... mest för att det var så fint väder och hundarna var på ett så strålande humör men även för att det var så tråkigt att rätta prov hela kvällen så jag verkligen behövde få veta och känna om min grundträning på tunnlar i förra veckan satt kvar i minnet hos hundarna..  Ha! Nyfikenheten vann över min tillfälliga agilitymentala kollaps. 

Testade makarontunnel med "fel" ingångar som skulle springas förbi och växlade med att de plötsligt var rätt ingång. Fortfarande på signal: Namnet vid "fel" ingång då hunden alltså ska fortsätta springa MED mig (mot nästa ingång)  och sedan "genom" vid rätt ingång eller signal "genom" direkt då hunden ska ta den närmaste ingången. ... ja.. och handrörelser  och axelvridning för att "trycka in" hunden i tunneln eller för att "dra förbi" hunden.

Det gick riktigt bra trots det lilla uppehållet vi gjorde! Det var jag inte riktigt beredd på men det var ju trevligt överraskande! Så småningom så utmanande jag riktigt mkt och sprang som en idiot så nääära "fel " tunnelingång jag bara kunde utan att visa in i den... det gav en häftig känsla när det visade sig att det oftast lyckades!! Oj, det här är verkligen värt att träna mer på! Jag ska ju kunna springa rakaste linjen fram till den tunnelingång som hunden ska ta, och inte behöva " köra säkert" genom att dra ut hunden lite extra åt det håll den ska.. med risk för att få en längre väg (dessa sabla hundradelar i tidsmarginal till pinnen ska  BORT!!...)

Lite tunnelseende i morgon  i jobbet är inte heller helt fel... Ska försöka att inte se eller höra dem som sprider negativitet omkring sig... inte ge tid till dem som tar av min energi... och i stället värna om dem som faktiskt ger mig mer energi..

Måste försöka ta hand om mig själv lite ibland också... så i morgon blir det lite extra ompyssling av mig själv... se till att jag mår bra. Det innebär i första hand att jag måste se till att sova lite mer än de typ 3-4 timmar som det blivit under allt för många nätter den senaste tiden  nu...

Självklart mår jag bra när hundarna mår bra, så de ska också pysslas om... lite manikyr och massage blir toppen!  (jag vill också ha massage!) nåja.. massage för hundarna .. JA! Men kanske inte manikyr direkt utan.. kloklippning! 

Sen ska vi ladda!!!!!

Ja vad kan man säga... aldrig får man vara på topp någon längre tid iaf..

Izors toppenhumör och härliga koncentrationsförmåga från tävlingarna i Linköping och Fagersta är som bortblåst igen.. vilket jag tyvärr blev varse om både i Kungsbacka och Oxie.  Deus som följde mig så fint och fokuserade på rätt hinder de senaste tävlingarna , sprang plötsligt förbi några hinder igen under helgens tävlingar... ÅH!!!!!! ***!!!!!

Min tro på mina kunskaper och min förmåga som handler är tillbaks på bottennivå igen....

 I söndags var jag beredd att sluta helt med agility igen, var riktigt less på mina jobbiga "man vet aldrig på vilket humör de är" -hundar....

Nu hoppas jag att träningen hos Jenny på onsdag ska lyfta upp gnistan igen.. som det brukar kännas efter jag tränat där....

Kungsbacka: Izor: Disk i agility 2 pga vad?? Tror det var en fel tunnelingång där jag fick honom bakom ryggen ett ögonblick, bra fart ändå där...men han var inte riktigt "med mig" i koncentrationen. Jag försöker väl "skylla på" att han ju var störd över alla löptiksdofter omkring ute och inne i ridhuset eftersom han bara ville lukta på marken nästan hela tiden...

 men självklart är det mitt fel som inte kunde motivera honom tillräckligt på sin uppgift i stället... Men i hoppklassen gick det bra fast med många tidsfel.. 5 sek el. ngt.. Först var jag riktigt glad för hoppbanan verkade lite lurig men så rolig.. gick och smålog på banvandringen och det händer en gång på miljonen eftersom jag oftast är så nervös annars... fegade lite i tankarna innan men vågade ändå satsa på ett riktigt snävt framförbyte före slalomet och tog då högerslalom vid en kl. 9 ingång , kändes så härligt att jag vågade! Och Izor fixade det! Vi klarade alltså banan bra men  på slutet bestämde sig en funktionär sig för att plötsligt snabbt rusa in på banan , för att hämta kopplet som hon kom på att hon missat ta bort ur vägen.... i linje precis bakom Izor som då tappade fokus och STANNADE till i flera sekunder innan jag fick igång honom igen... med ett ändå,  får jag erkänna,  helt fantastiskt upplopp!!!

Men åh vad jag var ledsen sedan för att han tappade sin koncentration där.. att jag inte lyckades hålla hans fokus uppe tillräckligt... suck...

Oxie: Miljön var lite jobbig igen precis som förra gången.. Men det var ett riktigt skönt underlag att springa på och jag fick chans att prata med många trevliga bekanta som man inte träffar annars. Och det var ju extra kul att få titta på alla duktiga ekipage som samlats där.

Deus hopp 1 bana var riktigt lätt egentligen, förutom en liiite lurig kl. 5-slalomingång direkt efter en tunnel. Det var en riktig fartbana som borde passat honom perfekt. Satsade friskt och gjorde blindbyte. men han missade slalomingången trots att vi ju tränat så mkt på det, hög fart in i slalom med svåra vinklar,  extra mkt hela föregående veckan. Sedan blev det flera fel som vanligt som det brukar bli när det blivit ett fel på vägen innan.. och surprise!!! DISK!!

 Dagen blev lååång och när det äntligen snart var dags för Izor i Ag klass 2 vid 19-tiden så var jag så trött och irriterad på att han brydde sig för mkt om alla hundar omkring...  när det var dags för small klassen före oss och jag såg hur banan var så... gav jag upp  (har nog aldrig hänt förut) och åkte hem i stället.. ville inte riskera att utsätta mig och Izor för fler besvikelser just då... kom hem först vid 01-tiden efter att ha hämtat dottern hos mormor ...

Har deppat lite och i kombination med att jag inte bara varit nära att gå in i väggen pga jobbet flera ggr senaste tiden utan dessutom bokstavligen känt det som om jag "krockat in i väggen" :-)  så har jag inte kunnat tänka framåt alls i agilityn...

Men idag har jag varit hemma från jobbet med feberfrossa och fått lite tid för mig själv att tänka lite mer lösningsinriktat i stället... (skärpning alltså!)

Jag har kämpat så mkt med detaljer och slitit för att höja mig själv hela tiden..  men agility är egentligen ;-) ingen kamp på liv och död... jag vet...

Men för att lösa problemen med störningskänslighet mm så ska jag jobba på att hundarna och jag ska få bättre kondition eftersom jag VET att det ger bättre koncentrationsförmåga och uthållighet att klara störningar även i pressade situationer som ex. tävling.. Jag ska jobba ännu mer på motivationsträning och på att säkra mina signaler så vi får en ännu tydligare och säkrare kommunikation på banan. Jag ska jobba ännu mer på störningsträning så hundarna klarar fler olika typer av störningar och ändå klarar att utföra hindren snabbt och säkert...

Men viktigaste av allt.. Måste jobba på att hitta glädje för agilityn igen!! Tidigare skulle jag blivit överlycklig för en 5:e placering och pris.. numera glömmer jag oftast att ens kolla på resultatlistan om jag inte är nöjd med våra lopp, och det blir jag bara om vi nollat och fått pinne... så jag har blivit FÖR resultatinriktad... måste börja tänka om...igen... Det finns ju inget roligare än agility när man känner det där riktiga flytet på banan. När man är bara där och nu med sin hund..

Jag är anmäld till MÅNGA tävlingar.. blir ngt varje helg... så det gäller verkligen att hitta egen motivation igen om det ska vara ngn idé att åka..

Till helgen väntar klass 2 tävling i Varberg med Izor.. hur ska det gå!???

Skulle vara intressant att få veta hur ni andra gör för att hitta agilityglädjen igen när hundarna strular..!?? Skriv gärna en kommentar!

Gillar den här låten....cool!!  Men ... ämnet är ju lite ..fundersamt..hmm...

Nu väntar en intensiv helg! Ska bli roligt och spännande att "kolla läget" med hundarna. I morgon tävlar vi i Kungsbacka, ag1, H1 med Deus och Ag2 och H2 med Izor, och på lördag bär det vidare till Oxie där Izor får ett agilitylopp i klass 2 och Deus får ett hopplopp i klass 1.

Känns som om jag vågar hoppas lite mer på Kungsbackas tävling trots att det inte blivit några toppen resultat där tidigare. Men nu så ska det väl vara dags! Sista ridhustävlingen för året! Längtar självlart att få tävla ute men har ändå börjat gilla att tävla i ridhus. Väggar runt banan bidrar till en tryggare känsla med Izor som ju är väldigt lättstörd annars ibland... Det ser ut att bli en rätt lång dag iaf. Ska ändå bli kul!! Hoppas faktiskt på några svåra utmanande banor med Izor, både han och jag brukar skärpa till oss som bäst då... Deus banor får gärna bli fartiga banor utan mer än några enstaka fällor... om jag får önska!

Men vad ska jag göra i Oxie egentligen....  kan man undra när man ser deltagarlistan....  (tänk positivt.. tänk positivt...) nåja... får helt enkelt försöka att tänka att jag bara tävlar mot mig själv, se till att göra ett så bra lopp vi kan och inte tänka på ev. resultat. Hundarna får ju tyvärr bara en chans var där pga Oxies upplägg. Izor får som tur var chans i agilityklass vilket brukar vara hans bästa, men Deus får starta i hoppklass.... hmm... inte det lättaste för oss direkt.. Han är ju så himla snabb, toppen förstås!! OM bara jag får fart på mina fötter också så KAN det teoretiskt sätt gå bra med honom.... :-)

Vi har repeterat tunnelingångar, "fel" ingång och "gömda" ingångar i flera dagar... Signal  "genom" + handen utåt= närmaste tunnelingång... signal " namnet + genom" + handen intill kroppen = bortre ingången... nöta- nöta- nöta......

Men idag blev det fokus på slalom igen..  :-)

 Det blev ingångar och även FART men då med rak väg in i slalom eftersom Deus ibland missar 2:a porten då det går riktigt fort! Vill ju INTE bromsa honom så han har fått chans att själv "lära sig" att taxera in sig rätt i porten även i vilt tempo!

Återkommer säkert med rapport från Kungsbacka i morgon kväll!

GLAD PÅSK!!!!!!!

Nattens låt:

Leave out all the rest

"...............Forgetting
All the hurt inside you've learned to hide so well.
Pretending
Someone else can come and save me from myself.
I can't be who you are...

When my time comes
Forget the wrong that i've done
Help me leave behind some reason to be missed.
And don't resent me
And when you're feeling empty
Keep me in your memory
Leave out all the rest,Leave out all the rest................."

Hur gärna vill du bli riktigt bra på agility?

Har du den rätta viljan? Och är beredd att kämpa för det du vill??

 Det kan vara bra att tänka på detta ibland när det känns som om man inte riktigt når sina mål... Gör man det som krävs egentligen i förhållande till sina drömmar?

Susan Garret har en läsvärd blogg. På engelska förstås,  Läs mer på: http://susangarrett.wordpress.com

 Här kommer en liten sammanfattning utifrån ett bra inlägg .

Hon ställde en fråga till agilitytävlande handlers om vad de anser skiljer dem från de allra bästa i världen..

Inte så svåra saker egentligen i teorin men kanske svårare i praktiken att uppnå...

Naturligtvis är topphandlers väldigt duktiga på att träna noggrannt och har oftast ett enormt engagemang för agilityn.

För oss som .. ÄNNU... inte är med i toppskiktet men kanske vill nå dit... är det en bra att läsa dessa tankar om skillnaderna som en påminnelse till sig själv om vad som krävs.

En sammanfattning:

•  Engagemang, känsla för timing, förmåga att lita på sin hund och ett bra tekniskt kunnande
• Den mängd tid man ägnar åt träning, kvalitet på träning, att ha en duktig instruktör och coach.
• Hängivenhet och erfarenhet
• Personliga mål, att kunna sätta rätt delmål. "se sig själv" -egen medvetenhet om sig själv och sin hund.
• Viljan att vinna, uthållighet att kämpa för sina mål, förmåga att våga ta risker,
• Tydliga signaler, konsekvent handling och därmed en exakt och fin kommunikation och förståelse mellan hund och förare
• Kunna vara koncentrerad till fullo, vara "här och nu" med sin hund under både träning och tävling,
• Självsäkerhet hos både förare och hund
• Egen fysik och kondition, snabbhet, rörelseförmåga och uthållighet.
• Förmåga att kunna prestera bra även under hög press och under växlande förutsättningar, kunna anpassa sig till plötsliga förändringar
• Att göra saker som är tråkigt roliga i stället, att ha roligt och uppskatta även det som är "jobbigt" att träna på. Att ha roligt tillsammans med sin hund.
• Inte vara rädd att prova nya vägar - metoder och förmåga att lära sig av sina misstag och se det positiva.
• Att vara duktig på att banvandra på ett effektivt sätt, kunna analysera och planera sina vägar väl och ha bra förståelse för exakthet och viktiga detaljer.
• Att kunna se möjligheterna och inte se på svårigheterna .
• Att aldrig tveka på banan!
• Hur mycket man älskar att hålla på med agility!!

Ju fler av dessa punkter som uppfylls desto större chans att verkligen kunna bli bland de bästa. Självklart spelar det en roll vad man är för person och vilken hund man har, en talangfull hund och en talangfull förare är förstås en fantastisk kombination... men utan ovanstående ingredienser kanske man når en bit på vägen men med säkerhet inte ända upp till toppen....  Dags att vara ärlig med sig själv! ... Jag har lite mer att jobba vidare på om man säger så... fast jag har ..väl.. inte direkt tänkt att vara med på VM en dag.. men inställningen till träning och tävling är lika viktig ändå oavsett om man "bara" vill delta i  SM, DM, klubbmästerskap, eller nå första platsen på en vanlig officiell tävling... VILJAN att vinna och

..att VÅGA VINNA!

Har fått mig en liten aning om.... vad som kan vara nyckeln till att lösa en del av mina svårigheter på banan...

Testade ju flera olika kombinationer på träningen sist, kombinationer som jag inte fått att fungera så bra som jag ville på tävling. Huvudsyftet är att spara tid!!!

Så.. Vad är hemligheten då?

Vi testade de olika delarna på flera olika sätt , med bakombyten = oftast ... nästan alltid.. mitt första handsval på tävling..., framförbyten= börjar hinna med fler och fler på rätt ställe på banan... men..

Det som till min stora förvåning verkar fungera bäst för mig och min hund för att få till raka linjer, snäva svängar och för att behålla god fart... är att använda mig av blindbyten! Det har jag bara vågat testa en gång på tävling förut.

Fast jag knappt har tränat på blindbyten, bara testat lite försiktigt några gånger, så blev det som allra bäst med dem när jag sprang på ordentligt vill säga... Och det är ju förstås även en förutsättning vid övriga typer av byten med för att inte bromsa hunden.

Mitt STÖRSTA problem är att jag fortfarande inte vågar springa på riktigt offensivt.. inte ens tillräckligt på träning... Ibland är jag inte ens medveten om det :-(  men... jag jobbar på det!

Så där är svaret på att lösa problemen med de fruktansvärt tråkiga få hundradelarna som ställt till det i pinnjakten i MINST 15 starter förra året.

Alltså, 1= våga vara offensiv ända fram till svåra svängar (hitta "mötespunkter" och lita på att hunden fixar det han faktiskt klarar självständigt) OCH  2= att använda mig mycket oftare av blindbyten. En förutsättning är ju att träna oftare på blindbyten förstås :-)

Något annat mycket positivt för mig vid användande av blindbyten är att jag kan vara framåtriktad hela tiden åt det håll hunden ska, jag har ju en förmåga att inte ha riktigt lika bra koll på exakt var hindren är placerade när jag vänder ryggen till dem.....

Min signal till hunden är att hålla ner handen på den sida hunden ska springa bakom mig och växla till att hålla ner handen på den sida hunden ska sluta upp nära mig, axlarna  vrider jag samtidigt bakåt mot hunden dvs  "öppnar" jag upp på den sida hunden ska komma.

 Ska bli kul att träna vidare på!!! Nästa gång jag banvandrar (Kungsbackas tävling) ska jag komma ihåg att det faktiskt finns ytterligare ett alternativ till handling på banan förutom de gamla.... här ska göras blindbyten!!!

Får väl ta några disk på vägen för att kunna vinna sedan!!!!

Bild från Kungsbackas agilitytävling  "Häxjakten" förra året i samma ridhus:

No promises.... det är en sååå  mysig låt .....  <3

".......I don´t wanna run away....."  ..så sant!!!

Åh vad härligt , solen lyser så skönt och jag fryser inte ens för en gångs skull. Helt underbart väder att träna i. Längtar även tills utomhustävlingarna kommer igång. Det blir väl Sölvesborgs klass 1-2 som kommer först av dem, om jag kommer iväg dit som jag vill.

Idag har jag tänkt att finslipa lite... MYCKET på delar av banorna från Fagerstas tävling, speciellt på de delar där jag tappade lite tid.   Dessa hundradelar/ sekunder SKA hämtas in. Jag "fegade" ju och körde lite onödiga "falska byten"  ... Det ska INTE hända igen!!!! ..tror jag... ;-)

Agilityklasserna går som vanligt bäst fortfarande...

En rolig fartig hoppbana från Fagersta 14-15/3:

Återkommer med en rapport från träningen...

Snart är det påsklov... ibland ÄR det skönt att vara lärare :-) .

Även om det är otroligt jobbigt och stressigt så är det  ändå särskilt roligt iaf vissa dagar, som i går då jag fick undervisa i agility några timmar för en klass,  hältutredning och ledbedövningar på häst för nästa klass och diskutera om intressanta djurskyddsärenden under en senare lektion .

En veckas ledighet alltså.. och jag får äntligen lite tid att komma ikapp mig med arbete , hem och träning.... oj, oj... blir väl ingen vila då..???  Men liiiite ska jag passa på att njuta av ledigheten med sköna promenader med hundarna.

Sol är så härligt!

 Dessutom har jag ju köpt Greg Derrets senaste film  "On course to excel" så den ska tittas på noga när jag får tid över! Tänker skriva ner lite "kom ihåg" från den också här i bloggen så småningom. Men jag är inget superstort fan av hans handlingsmetoder, däremot är det intressant att ta del av ändå. Speciellt delen om hur man hittar de bästa , snabbaste vägarna på banan... Mycket välbehövligt för mig!!!

En dag...  som jag gärna hade hoppat över i allmänhet.... Men tur att lite agility lättar upp livet ibland när det mesta annat är pest...

Har fortsatt jobba med skickanden och inkallningar. Idag genom balansen och slalom, och enskilda hinder. Med Deus har jag dessutom tränat lite extra på att få honom att jobba "närmare" mig. Att kunna fokusera lite mer på mig, särskilt när jag säger hans namn. På banan vill jag att namnet ska betyda att han ska lägga lite uppmärksamhet åt mig, mitt håll,  får att få besked om sin uppgift.Han vill ju gärna bestämma lite mer själv så fort jag hamnar efter ngn sekund på banan. (jag VET... måste springa snabbare själv men...)

Så här är en kriterieplan jag följt från början.. men vi har arbetat med fart och intensitet och tränar på beteendet "fokus" mellan hinder och ibland förbi "fällor". 

Börja med att klicka för att hunden tittar mot dig, belöna nära nere vid dina ben. Det gör att hunden får fokus mot dig. När hunden börjar ta ögonkontakt så ska du i stället ”droppa” belöningen så hunden tappar ögonkontakten mellan varje gång. Träna 30 sek X 2, se om du får en förbättring i antal klick. Nästa steg är att få hunden att titta på dig längre stunder, men öka bara med någon sekund till per gång. Tänk på vad hunden gör samtidigt så att inte det också blir betingat med ögonkontakten. Lägg på signal när du förväntar dig att hunden ”lyckas”. Lägg på signalen precis när hunden börjar titta på dig, upprepa minst 10 gånger, testa att gå med hunden och säga signalordet för att se om den lärt sig signalen. Upprepa sedan, olika miljöer/situationer! Signal för ögonkontakt kan t.ex vara : ”Fokus” el. ”se hit”. Detta kan vara bra att ta till vid hundmöten el. andra tillfällen då man vill få kontakt med hunden.

Ja, det är som rubriken säger det tema jag har på träningen denna vecka!

Det går ju göra en massa bra övningar på det temat.

Först och främst så består morgonpromenaden av skickanden utan hinder åt olika håll och kanter. Skickar runt träd och stolpar både åt höger och vänster i snabbt tempo, avstånd och på signal "Gå runt". Det är så bra inlärt så det är inga problem att få bra fart på beteendet.

Sedan skickar jag hunden "UT" åt sidan från mig från både vänster och höger, genom att säga signalen och även visa med armen rakt ut åt sidan, när hunden förflyttar sig sidledes direkt på signalen så kastar jag iväg belöningen rakt ut åt sidan lite längre ut än hunden befinner sig. Någon gång om han inte reagerar tillräckligt snabbt så kastar jag mig över belöningen själv i stället, det brukar ge bra effekt :-)

Fortsättningen på detta är att jag skickar genom hopphinder runt hinderstödet. Först utan bom och sedan med bommen upplagd, samma där att jag tränar med avstånd och fart. Med olika typer av byten. Meningen är att jag ska kunna säga signalen redan långt före hindret som står i blickfånget, det hinder jag är riktad mot, så hunden är väl förberedd på att springa fram men sedan direkt tillbaka mot mig. Mina kropprörelser styr åt vilket håll hunden ska svänga, oftast mot mig på den sidan av hindret jag befinner mig på precis innan upphoppet.

Höger- Vänster har jag idag tränat genom att först träna på att skicka framåt, på signalen "fram". Jag använder ungefär samma signal på upplopp med skillnaden att jag oftast upprepar signalen "fram-fram-fram" . Armen ska hållas utsträckt framåt hela tiden då. Själva beteendet att svänga åt hö el. vä har jag tränat in tidigare genom att hunden ska snurra/svänga  runt på stället. På promenaden så har jag ökat svårigheten genom att skicka fram, utan el. med ett litet hinder (kanske en stor gren el. stock i vår väg) och säga signalen. När hunden visar en tendens att vrida sig åt rätt håll ex. direkt eftr hindret vid signalen, så kastar jag belöningen åt det hållet han "ska" . Jag noterar fortfarande att vänster fungerar mycket bättre än höger. Hmm.. blir till att gå tillbaka lite och köra snurranden åt höger lite till...

Inkallningar, startträning och självständighet tänker jag träna mer på i morgon då jag har tillgång till agilityhindren i ridhuset. Eftersom Oxies tävlingar snart står för dörren så passar det ju bra att använda sig av banorna från förra årets tävlingar.

När man tränar ensam så blir det förstås inga hela banor men jag plockar många olika delar från banan och på varje del tränar jag inkallningar och starter (inte bara på den "riktiga" starten) .

 Jag över lite skikthandling för att öva upp sjävständighet.

Passar bra speciellt i starten på banan nedan.

Fart i startögonblicket är A och O om jag ska kapa de där nedrans sekunderna någongång... Snabb och intensiv väg fram till starten, bra peppning och snabbt i väg! Jag belönar intermittent dvs varierar var belöningen kommer, det kan t.ex vara före första hindret el. direkt efter.

Det är viktigt att tänka på att INTE belöna långsamma beteenden om man tränar på farten.. det gäller att ha is i magen bara..  Farten tränar jag även med släppande övningar mot "godisväskan" som vi tävlar om att hinna först till. Men han får bara smaka på belöning om han tar rätt väg förstås! .. vilket han alltid gör. Han vet så väl att det inte lönar sig att fuska..

På denna bana tränar jag några av delarna 1-4 för inkallning och startträning, 4-7 likadant, 8-10, och 15-18 för att få med inkallning genom slalom.

 Det gick ju inte.. perfekt förra året på Oxies tävlingar om man säger så... men då är det ju så bra att träna på samma bana så man får känna att man faktiskt kan behärska den så bra som man vill.

Jag har största hoppet :-) vid Kungsbackas tävling "Häxjakten" dagen innan eftersom vi har större vana vid ridhustävlingar än i den typ av hall de har i Oxie... men vi kan ju sikta på att förbättra resultatet från förra året iaf.

Spännande värre blir det ändå!!

Tillägg natten till söndag:

Nattens "tanke"  låt.......

"Kiss From A Rose"

........"There used to be a graying tower alone on the sea.
You became the light on the dark side of me.
Love remained a drug that's the high and not the pill.
But did you know,
That when it snows,
My eyes become large and
The light that you shine can´t be seen.
Baby,
I compare you to a kiss from a rose on the gray.
Ooh,
The more I get of you,
The stranger it feels, yeah............

.........You remain,
My power, my pleasure, my pain, baby
To me you're like a growing addiction that I can't deny.
Won't you tell me is that healthy, baby?"..........