Detta så utmanande men så roliga hinder... Balansbommen! Det är ju oftast den som höjer spänningen om man jämför med övriga kontaktfältshinder.. Gungan fungerar oftast alltid bra såvida den inte väger för lite så hundarna tappar greppet och flyger av i stället....

Om jag hade börjat om med en ny hund idag så hade jag lagt ner MYCKET mer tid på kontaktfältsträning redan i början. Då betyder MYCKET verkligen väldigt mycket tid! Det hade jag nog ändå tjänat på i längden... Men det var ju så kul att slipa på handlingen i stället.. Jag tränar mycket ändå numera men den viktigaste delen är svårast att träna på.. mitt problem är mest att det går så bra på träning på balansen men sedan blir det lite osäkrare på tävling. Jag vet... det är ju skillnad i spänningsnivå, nervositet osv.. Men hur ska jag få träningen att likna tävling lite mer.??

Det första jag tänker på är att jag fortsätter träna på att verkligen ge järnet och springa så fort det bara går när vi tränar.. att träna på att hamna i många olika positioner själv när hunden ska utföra sitt kontaktfältsbeteende. Nu blev det ju väldigt bra i Linköping senast, kunde inte varit bättre. Men det känns ändå inte "säkert" ännu.. Egentligen så går det mesta annars bättre på tävling än på träning för mig.. Trots att jag ofta är så nervös på tävling så verkar det vara precis rätt metod för att jag ska bli tillräckligt koncentrerad också..

Jag har lärt mina hundar att trampa på kontaktfältets slut. Funkade bäst med Deus men Izor slarvade ibland så jag fick ändra beteende på honom. Han ska nu i princip göra ett snabbt läggande med tassarna på kanten. Det är mkt säkrare och tydligare för Izor.. känns att det blir bra på tävling också. Framför allt blir det så mkt tydligare för mig själv också, det blir så uppenbart om han inte gör precis som han ska.

Nackdel? Ja.. det tar väl längre tid än att bara trampa i farten förstås..

Men säkerheten i beteendet uppväger det.

Fast.. det hade ju varit lite spännande att testa springande kontaktfält.. RC! (Running contacs) Skulle det fungera för oss?? Nja... det tar så lång tid att lära in nu tror jag om man ska få det säkert.

I dagens konkurrens i de höga klasserna så blir det väl nödvändigt till slut med att man har RC för att ha ngn chans att nå täten.

Dock finns det även nackdelar med att ha RC.....

 På bilden nedan så har den hund med RC  en fördel.. när hunden ska rakt fram efter balansbommen.

 

Men om banan ser ut som nedan så har en hund med ett speciellt kontaktfältsbeteende , ex. trampa, en fördel eftersom hunden får lättare att genast tvärt byta riktning.

Dessutom är det betydligt svårare för en domare att hinna se om det blir rätt när hunden har RC, än om den har ett speciellt stoppande kontaktfältsbeteende.

Så jag fortsätter väl med de beteenden hundarna har nu.. vi får väl hitta en sekund att tjäna på ngt annat i stället!

Åh, äntligen blir det helg!! Jag längtar väldigt mycket till speciellt..

  <3  fredag kväll <3     ... ska bara ha skönt och mysa.... Bäst att passa på att ta det lite lugnt nu för...  nästa helg blir det ju i stället en lång resa och övernattning då vi tävlar i Fagersta. Men det ska bli så kul!!

Behöver lugna ner mig lite nu tror jag ..låter nog lite konstigt med tanke på rubriken på dagens inlägg ;-)...  Så jag lägger in en låt ovan med en väldigt vacker lugn och skön låt... som heter "Run" ! Den är väldigt känslofylld, precis som jag känner mig..

För.. Oj, vilken intensiv tid det varit, mycket som hänt på väldigt kort tid. Tankar som snurrat runt fort i huvudet och känslor som växlat åt alla håll. Har kanske inte fokuserat så mkt på agilityträningen som jag borde... Slalomträning och kontaktfältsträning har inte förekommit på flera dagar... väldigt ovanligt för mig..! Men det kanske är bra med lite paus ibland.

Nu till ämnet för dagen:

Nu har både jag och hundarna kommit vidare en bit på träningen av fysisk grundstyrka och kondition. Men.. inte har vi tränat så mycket på att kunna öka hastigheten egentligen. Det är ju det som krävs för agilitytävlandet. Man behöver inte träna så mkt uthållighetsträning egentligen, ett lopp tar ju knappt en minut. Däremot så kan man tjäna en del på att kunna höja sin egen hastighet och förmåga att accelera.

Hur har jag då gjort? Det har blivit en del intervallträning , hög hastighet växlande med lugnare springtempo i många omgångar per tillfälle. Men det är ju inte det roligaste precis.. föredrar nog en vanlig joggingtur ..så det finns lite kvar att träna på om man säger så... Ok, viljan finns i alla fall. Jag i alla fall ganska trött på att missa pinnar pga de envetna 100 delarna i tidsfel som förföljt oss i flera lopp... Och det beror ju förstås mest på mig.

Enligt boken idrottens träningslära så är snabbhet en komplicerad grundegenskap som bla påverkas av förmågan till avspändhet, uppvärmningsgrad och tillgång till energi...

Alltså: Man ska slappna av före ett lopp, äta bra mat i god tid innan och se till att värma upp ordentligt.

Om accelarationen ska vara effektiv så ska man göra ett kraftigt frånskjut, det kommer att ge en större steglängd och medför kortare kontakttid med underlaget.

Hur borde man träna då?

Ett lämpligt schema enligt boken för snabbhetsträning kan vara att växla mellan: (varje moment ska upprepas ett flertal gånger i följd)

1. Stegringslopp: 20m. lugn löpning + 20m successiv acceleration

2. Startaccelerationer: Maximal acceleration 10-20 m från stående position.

3. Löpacceleration: 10 m acceleration rakt fram +10 m riktningsändring    +10 m maximal löpning med ny riktningsändring.

4. Temposkifte: 10m maximal acceleration + 20m avspänd löpning + 10m acceleration.

Pauserna mellan övningarna bör vara så långa, 3-4 min, så man kan prestera maximal insats varje gång.

Träningen bör kombineras med träning av uthållig snabbhet:

ex. springa 60m, sedan 100m, sedan 150 m. med maximal insats eller

5x 200 m. maximal insats, repetera 5-10 ggr. Eller med tempolöpning: 10x100 meter med maximal insats.

Man får inte glömma att styrketräning också främjar förmågan att springa fort. tex. så har lårmusklerna en avgörande betydelse för att man ska kunna accelera effektivt.

ja, ja.. ska försöka träna lite mer på det här..

Men man kan ju alltid jobba på att kunna skicka hundarna lite mer också, så de jobbar mer självständigt, för att hinna placera sig  bättre inför nästa hinder.

För hundarnas del gäller ju förstås att verkligen kunna ladda upp dem inför loppet. Se till att startögonblicket blir intensivt! Ja! Nu kör vi!!!

Tänk att det verkligen ofta är så i livet att det efter regn kommer solsken. Ljusa lyckliga ögonblick kommer precis i rätt tid innan skuggorna börjar ta grepp om livet.. Antagligen finns det en mening med det. Kanske man behöver de jobbiga stunderna för att glädja sig mer över de roliga.

Som i agilityn.. ibland känns det så tröstlöst att orka motivera sig att träna så mycket som man borde. Och just när man känner att man fastnat eller det känns svårt att komma vidare, att man är beredd att ge upp,  så kommer plötsligt det där härliga ögonblicket som gör att man får motivation att kämpa vidare. Det kan vara ett perfekt lopp där man känner totalt flyt.. eller en efterlängtad pinne... eller att det där man tränat på så länge plötsligt känns lätt. För att hålla motivationen och glädjen uppe så är det så viktigt att inte ha för höga mål men ändå våga drömma.

När man har för höga mål i agility så är det lätt att man i stället känner misslyckanden hela tiden. Dessutom borde man tänka på hur mycket man faktiskt uppnått, jämföra sig med hur det var innan.. hur mycket ens hund egentligen utvecklats.. hur mycket bättre man själv faktiskt blivit. Glädjas åt det man har i stället för att tänka på och vara missnöjd med det man ännu inte uppnått.

Jag har lättare för att sätta delmål ...och realistiska mål för mina hundar.. men inte för mig själv. Borde tänka mer på det.. delmål gör ju att man har större chans att klara dem och på så vis håller man uppe sin egen motivation. Inte vara för hård mot sig själv om det råkar bli fel.

Det viktigaste är ju att man verkligen gör sitt bästa och tar tillvara på sina chanser.. och att man faktiskt lägger mer kraft och energi på det som känns bra i livet.. fokusera på det som ger energi till sig i stället för att lägga massa tid och engagemang på sådant som drar ut energi...

Att tänka på det man inte gjort bra.. t.ex att tänka på varför man gjorde just så där under ett lopp när det blev fel.. det bidrar ju inte direkt till att det går bättre nästa gång.. men om man tänker på det man ändå klarat bra..så kan man i stället höja sitt självförtroende inför nästa lopp...

Varför ska det vara så svårt då???

Nedan: Dagens låt... Mercy....."Kvällens känsla".....

Först och främst; Tävlingen i Linköping gick bra! Vi inledde med ett riktigt taggat och bra lopp i agilityklass men en liten miss i min timing gjorde att vi diskade oss ändå. Men åh, vilket härligt lopp det var!

Konstigt egentligen ... att det lopp där man diskar sig ändå kan känna så bra.

Vi nådde i alla fall de viktigaste målen. Slalomet gick väldigt bra! Izor sprang på med bra fart och tom morrade genom slalomet  (har aldrig hänt förut) för att han var så "på" , jag själv kunde inte låta bli att le där jag sprang bredvid..

 Kontaktfälten utförde han precis enligt schemat! Precis som det ska vara och även brukar vara på träning. Och jag vågade springa på ordentligt genom hela banan! Jag är riktigt nöjd med både Izors och min insats.

Men men.. det blev ju disk på en felaktig tunnelingång ..där många andra diskade sig på samma sätt. Jag valde att göra ett "säkert" bakombyte för att svänga honom rätt men gjorde det alltså ngt för sent och lite för nära hindret. OM jag hade litat helt på mig själv så hade jag nog, får jag erkänna.. valt en annan handling just där.. då skulle jag varit på andra sidan och valt att trycka "ut" Izor i stället.. tyvärr var det just det som krånglade på tävlingen i Kungälv senast så jag vågade inte riktigt chansa när jag nu tänker efter.. Lärde mig åter en läxa.. LITA ALLTID PÅ DIG SJÄLV OCH DIN HUND!

I hopploppet blev det lite turbulens innan.. några hundar råkade i luven på varandra precis när jag gick förbi för att gå in och starta.. varpå Izor tappade lite fokus..och även jag.. därmed blev inte farten den bästa i början av loppet, slalomet gick mkt saktare än i loppet före. Resultatet blev ändå ett felfritt lopp! Men självklart SJÄLVKLART missade vi då precis en pinne igen.. kom på 4:e plats och det var 3 pinnar.. Men jag är mkt nöjd ändå. När farten och handlingen fungerar så är chansen till pinne stor ändå. Kanske vi får allt att stämma ännu bättre i Fagersta i stället.

Nu är den första officiella tävlingen för året gjord i alla fall, bra början ändå speciellt med tanke på att vi inte tävlat off. sedan i september. Jag var väldigt nervös.. men det var en laddad positiv nervositet. Kände att jag ändå mådde väldigt bra och tyckte att det var roligt att tävla! :-)

Nedan:

En låt jag bara känner för att lägga in just i kväll!

               

... och hur känns det på en skala från 1-10 just nu med tanke på tävlingen som väntar i helgen..??

DUM fråga!! Och förresten är skalan alldeles för lågt satt...

Känslan av energi och aktivitetsnivå ligger på minst 120!! Kan man vara mer laddad!? Oj. då .. det finns uppenbara risker med detta nu känner jag... Och nu får alla som försöker tänka positivt själva och inte hjälplöst vill dras ner i superonödiga negativa tankar sluta läsa nedanför ..

 usch.. det blir lite .. ja en aning.. negativt tänk.. Men jag måste bara få ur mig detta först så lovar jag att tänka positivt igen ok?

 En möjlig  trolig eller otrolig , sannolik eller osannolik konsekvens av mitt överladdade psyke kan bli att jag helt enkelt är så överladdad så jag rusar in på banan i blindo.. missar att vänta på startsignalen..glömmer banan.. eftersom jag missat att gå banan ordentligt på banvandringen för att jag hade så himla bråttom att få starta... att jag är sååå fokuserad framåt att jag glömmer titta på min hund.. som snopet sitter kvar vid starten ännu....

(ni som känner honom vet att han i ett sådant läge,  med en ofokuserad klantig matte snarare redan skulle befinna sig hos ngn tjusig sheltietik utanför banan..)

Nu var det sagt! så skönt... Om jag går tillbaka till det jag skrivit ovan så inser jag att jag uppenbarligen har ett stort akut behov av att hitta en lite mer lagom mental nivå där min hjärna snarare hjälper mig i stället på lördag.. Ska jobba på det!

OK dags för några positiva affirmationer: (Ha! ...lite fastnade i alla fall från föreläsningen i lördags om mental träning..)

Jag ska springa så det ryker!!!.... med min hund..!

Jag ska vara tydlig hela vägen på banan! ...

Jag ska inte ge upp utan i stället kämpa hela vägen även om ngt blir fel..

Jag ska vara glad och positiv även om allt skulle krångla eller det blir plötsliga förändringar ..

Jag ska fokusera på att hitta flyt och harmoni tillsammans med min hund!

Jag ska göra precis som jag brukar göra på träning (...inte få panik och bromsa in när vi närmar oss balansen.. eller slalomet... fast det blir en svår vinkel...) Om ngn läser detta och kommer att befinna sig på klass 2 tävlingen i Linköping ..var vänlig skrik som F** till mig om jag bromsar in omedvetet före balansen!  Skulle nog uppskatta en spark i baken också då.. men det kan bli liite svårt mitt under loppet förstås..)

Träningen hos Jenny blev ju inställd i tisdags pga snö och is och vatten på banan.. suck..  Hade ju tänkt att förstärka balansen lite till.. det där sista bara.. innan tävlingen..

så jag var tvungen att snabbt revidera om min plan ...för att inte låta mig störas och bli nervös ...för att inte allt blev precis exakt och så bra som jag planerat före...

Efter lite funderande kom jag på att det faktiskt finns ett balanshinder uppställt inte allför långt bort från mig... På torsdag så blir det alltså lite balansträning (inser att denna formulering lätt kan misstolkas för oinvigna personer..) och slalom med fartträning och lite svängförstärkningar.

Men på fredag så ska Izor vila... och ladda batterierna inför lördag.. till en lagom nivå förstås!

Kom just på en till affirmation.. Om jag diskar mig så ska jag vara lika glad ändå så min hund fortfarande tycker att agility är det bästa som finns!! (om ngn nu läser mellan raderna och finner en svag tendens till lite oroligt tänk .. så har ni helt rätt  helt fel!!!!!

Har mycket i tankarna nu så .. ja, det vore skönt att få vara lite ledig från stressen på jobbet...och göra andra roliga saker med min tid.. som låten "No Stress" nedan handlar om..

               ...."something special in my mind.." 

Vet ju att man borde fokusera framåt mot den väg som är rätt och inte lägga märke till alla fällor på vägen. Så är det ju i agility, nog är det lätt att tänka på hur man ska undvika en speciell fälla på banan i stället för att tänka på att bara hitta bästa vägen mot nästa hinder..

Nu måste jag fokusera på att tänka positivt när jag tävlar annars är risken stor att jag i stället sänker min och mina hundars prestationer.

 En stor hjälp på vägen för att hitta den där positiva känslan som hjälper oss var att lyssna på föreläsningen om tävlingspsykologi av Eva-Marie Wergård. Att hitta "flow" på banan betyder mycket för motivationen, på träning såväl som tävling. För det ska ju inte vara någon skillnad! Och det är väl därför man tävlar mest, för att det är roligt att få känna det där "flowet".. för det SKA ju vara roligt att tävla... kom i håg det ni med! (påminn mig gärna ibland när det känns lite jobbigt..)

En liten sammanfattning från föreläsningen av några av de saker som jag ska tänka extra mycket på i fortsättningen:

• Vara här och nu!
• Koncentrera dig på det du vill att hunden ska göra.. inte det du inte vill att den ska göra..
• Våga utmana dig själv, hitta det som "pressar dig" också. Spräng dina gränser och håll dig inte inom din egen trygghetszon för mkt (inte köra på säkerhet.. hur ska man då kunna utvecklas..?)

Som Picasso sa det: "Jag gör hela tiden saker som jag inte kan göra. Det är därför jag kan göra dem."

• Försök fånga de gånger du känner dig självsäker och glad på banan, ex. när du springer i mål, använd ett ord som du kan associera med den känslan. Och använd sedan det ordet som en affirmation för att påverka dig själv före tävlingen. Använd även visualisering, som ett bildspel för ditt inre, för att se "att det går bra" innan du ska tävla.
• Bli medveten om dina mentala barriärer, vad är det som påverkar mig negativt under tävling?
• Se det lilla tillfället som uppenbarar sig , fånga det! ( det här är ju bra att tänka annars med i livet och inte bara inom agilityn..)
• Hur ser du på dig själv? Tänk på det du faktiskt är bra på i stället för att tänka på dina ev. brister. Du kan ju handla bra, du har tränat mycket! Lita på dig själv (såväl som på din hund)
• Var medveten om hur andra påverkar din självbild och hur du känner under tävling. Omge dig inte med de som förstör dina möjligheter att tänka positivt. Prata noga med andra om hur du vill bli bemött under tävling, hur ska de säga när det gått bra för dig el. när det gått dåligt.. för att det ska utveckla dig och kännas bättre?
• Det var mkt i ämnet motivation ..något att tänka på är att bli medveten om VAD som motiverar ? Vad som upprätthåller motivationen? Och när du tänker att "det här kommer inte gå".. fundera om du verkligen helt ärligt gett det chansen? Den tid och ansträngning som behövs?
• Ge allt på träning! Hur ska du annars kunna ge allt på tävling?
• Tänk även på hundens personlighet när du själv är spänd, hur påverkar du din hund? Kan du hitta och hålla en gemensam spänningsnivå som passar bra för er båda?
• Spar på energi på tävlingen, gör det som får dig och din hund att återfå energi. Hitta det som får dig att ladda upp bäst.
• Var förberedd på det som skulle kunna orsaka att du blir mer stressad och nervös.. ex. klassändringar, strykningar, ha i stället en strategi i förväg för hur du ska göra då. Försök tänka positivt i stället ex. "Vad bra! Nu får jag chansen att träna på denna situation!"
• Attityd: Du kan välja själv.. fly eller kämpa.. Ge inte upp! Jobba hela vägen även om det blir ett fel. När är du nöjd.. med att klara loppet med några fel? Med att klara hela banan? Nolla? Vill du vara nöjd för nu eller för framtiden? (dvs våga vinna och vara lite på gränserna , våga gå tillbaka och ta om kontaktfältet även om du annars skulle fått en placering.. fått pris..hellre än att köra vidare och förstöra inför nästa tävling... ) Vilka tankar lyfter dig?
• Skapa en vinnarkultur i ditt tävlingsgäng... att ge varandra mkt positivt stöd kan ge ringar på vattnet.. stämningen sprider sig och du vinner på det själv! Sprid positiv energi! Om en vågar så vågar även nästa..
• Ha tydliga konkreta mål som du också kan nå. Låt målen var levande och hitta nya mål att kämpa mot hela tiden.
• "att våga förlora är att vinna"

 Eva -Marie lyfte fram flera tankvärda ord som sagts av andra... så jag

avslutar med några av de ord hon berättade om,

något som sagts av J. Tellqvist:

"I bland ligger vi så nära gränsen att vi missar ett hinder, men det är risker vi tar för att vinna!"

Snö över hela gräsmattan utanför tomten och det är endast själva pinnarna som syns utav slalomet. Men igår var det dags för att lägga till hinder igen. Nu tränar vi svåra ingångar på båda sidor i princip varje dag.

 Izor fixar det riktigt bra, men om jag utmanar och springer fram till slalomet riktigt långt ifrån och sedan låter honom sköta allt helt själv utan ngn hjälp alls.. förutom med farten eftersom jag försöker vara intensiv och snabb själv... så kan han ibland missa ingången vid första tillfället vid en "ny" vinkel" ..

Men han lär sig omedelbart (får ju inget klick) och sedan blir resten av försöken på samma ingångar helt perfekta.

Annat är det med Deus, han har en sådan otrolig glädje och fart när det blir rätt ..tyvärr har vi ju inte kommit lika långt där med ingångarna, men tendensen att gå ur slalomet vid 10:e porten vid högerslalom har inte visat sig på ett bra tag nu i alla fall. Så det går ju framåt!

Blir så himla glad, nästan för glad. För det är risk att jag kommer i från min plan på slalomingångsträning i högst några minuter åt gången... det blir så svårt att sluta så fort när det är så roligt och går så bra med Izor!

För jag måste hålla på det!! Intensiv kortvarig träning ska det vara så farten och entusiasmen hos honom ligger på högsta nivå hela tiden.

Farten är ju hög, vi nästan stormar fram..kapptävlar till slalomet. Och jag förstärker fartträningen genom att belöna med intermittent intervall. Ibland i början av slalomet, ibland plötsligt mitt i och ibland på slutet.

Han ska veta att en belöning kan komma när som helst och att det gäller att snabba på för att få tag på den..

Jo, han tror det finns risk för att matte tar belöningen själv FÖRE honom...

Vi har nämligen några gånger tidigare i veckan tränat på släppande mot en godisskål. Sprungit och kapptävlat  över halva fotbollsplanen. Om matte kom fram först så "fick" hon belöningen... som "avnjöts med stor dramatik och glädje" ..... men det hände bara EN gång (åt ju inte på riktigt heller om nu ngn trodde det..)

Sedan blev det en himla sprutt på killen må ni tro.

Det sitter tydligen kvar i minnet.. "hua vilken chockartade upplevelse " tycker Izor.. för han ser verkligen till att kasta sig över belöningen omedelbums under slalomträningen..  Tjohooo!! Hoppas han har den glöden på nästa tävling! Jag är mycket noga med att inte visa om jag har en belöning eller inte med mig... Men en godisväska väntar utanför "målet" precis som på tävling...

Så ja.. nu är vi mer självsäkra och positiva båda två! Och idag ska jag på en föreläsning om tävlingspsykologi med Eva-Marie Wergård så förhoppningsvis ska tävlingskänslan bli ännu bättre och tryggare den med! Återkommer med en liten rapport från föreläsningen. Ni får hålla tillgodo med en annan artikel så länge: jag har skrivit en sammanfattning av föreläsningen som jag var på då Niina Svartberg föreläste om samma ämne , den kan ni läsa på hemsidan (se länkar) under artiklar. (mental träning och tävlingspsykologi….)

 En bild nedan av slalomträningen, Greg Derret -övning,  med hinder på olika sidor, de flyttas inåt successivt..

Hundens egen lagliga rätt till ägodelar...

• Om jag gillar något, så är det mitt
• Om något är inne i min mun , så är det mitt
• Om jag kan ta det ifrån dig, så är det mitt
• Om jag hade det för en liten stund sedan, så är det mitt
• Om det är mitt så kommer det aldrig någonsin att vara ditt
• Om jag spyr upp något, så tillhör alla bitarna mig
• Om det ser ut som mitt, så är det mitt
• Om jag såg det först, så är det mitt
• Om du leker med något och sätter ner det så tillhör det automatiskt mig
• Om det är trasigt, så är det ditt....

Gåta: Hur många hundar krävs det för att byta en glödlampa?

Afghan: glödlampa, vilken glödlampa?

Golden retriever: Solen skiner, dagen är ny, vi har hela livet framför oss och du oroar dig för en dum trasig glödlampa?

Border Collie: Bara en, och han byter alla glödlampor i hela huset när han ändå håller på.

Italiensk Vinthund: Kan inte nå den jäkla glödlampan!

Pudel: Tyvärr, jag har just fått manikyr på klorna....

Labrador: Ja, jag jag! Får jag byta glödlampan , snälla snälla?

Malamute: Låt honom göra det , du kan klia mig under tiden vi väntar..

Springer spaniel: Glödlampa? Glödlampa? Var det jag just åt en glödlampa?

Shiba: Inga! Vi är inte rädda för mörkret!

Collie: å nej, byt inte glödlampan.. om det är mörkt kanske ingen märker att jag sover i soffan..

Cocker spaniel: Varför byta den? Den skadar ingen!