Oj oj oj oj..... öppnade mailen från agilitylistan och det var typ 35 mail i samma ärende.. Om hur stora Goliat SBK behandlar el. inte behandlar lilla David dvs domare, funktionärer och agilityansvariga människor i klubbarna.  Det börjar likna en kamp mellan den stora organisationen SBK,  som tar hand om MYCKET pengar i agilityns namn dvs startavgifterna från agilitytävlingar, och Agilityaktiva ex. vis sektormedlemmar. Hur ska detta sluta egentligen...

"Du kan inte skrämma mig till tystnad"

Låååånga utlägg med olika åsikter, varför när lösningen egentligen är så enkel!

Ni "gamla" kloka rävar som abbonnerar på styrelseplatser i de lokala klubbarna, det här problemet är lätt att lösa med en enkel uträkning:

+demokratiskt styrning

+rättvis fördelning av pengar som dras in

+möjlighet att påverka sin situation

´+bli lyssnad på

+ta vara på kunskaper

+jämna fördelning i styrelser av människor inom olika områden

+tydlig och rak information

+öppenhet

+feed-back  och uppmuntran för arbetsinsatser och idéer

+förtroende att fatta beslut

+vänlig och respektfull kommunikation

= En bra klubb där alla agilityintresserade stannar kvar och håller kurser, tävlingar, aktiviteter mm och fortsätter dra in pengar till klubben!!

Så blir agilityaktiva så här glada:

Måste bara skriva några rader om dagens träning avslutningsvis:

Jag fick nämligen verkligen några Aha-upplevelser! Som jag kämpat med Deus slalomingångar, han har varit mkt svårare att lära svåra ingångar än Izor, har inte fattat varför. Med hjärtat i halsgropen blev jag varse om EN av flera tänkbara orsaker..

-att jag ju inte tränar på ingångarna så bra och noggrant som jag trodde!

När det blir fel med en svår ingång, dvs när Deus missar ingången, så har jag ju oftast underlättat när jag skulle försöka igen !!?? och då tagit slalomet mer rakt i stället!! Vadå det är väl inte fel eller?? Jo, det är just vad det är,. Jag tränar ju inte på den svåra ingången då!! OCH det jobbiga i detta.. risken är stor att detta blivit en kedja, att Deus inte "behöver" anstränga sig så mkt för att lära sig de svåra ingångarna "eftersom man då genast får en ny chans som dessutom är lättare och då får man godis för att man var så duktig......." 

Jag måste alltså ha lite mer is i magen och ta om precis på det sätt, den ingång som jag tänkte att det skulle vara första gången, även om det blir fel flera gånger i rad, för att sedan belöna MYCKET  MER när det blir rätt.

När jag väl gjorde så idag så fixade han flera ingångar som han inte kunde förut, polletten måste få en chans att trilla ner själv utan för mkt hjälper.....

Nu har jag dessutom ÄNTLIGEN!!! ett 12 pinnars slalom på tomten så nu ska han väl för sjutton snart fixa högerslalom genom alla portarna och inte bara 10 portar som det ofta blir..  Det funkar ju lixom inte alltid med att bara köra vänsterslalom på tävlingarna.. även om lilla Deus fortfarande bara är i klass 1 nu.. hur ska han annars hinna till VM -deltagande före storebror..  ;-)

Har du också en hund som oftast gör väldigt bra kontaktfält på träning, men som kanske hoppar av dem på tävling?

Eller en hund som sitter som klistrad i starten på träning men som ibland lyckas smyga fram en bit på tävling?

En hund som är superentusiastisk och energisk på tävling är bra att ha.. om du lyckas få den att prestera lika bra ändå trots dess sinnesstämning.

Å andra sidan finns det hundar som har den energin på träning där hemma men som pga stress eller bristande motivation inte visar ngn gnista på tävlingsbanan...

Ju fler skillnader du har mellan träning och tävling, skillnader som hunden märker, desto mer ökar risken att beteendet inte blir likadant heller på banan. Man bör noggrannt gå igenom vilka skillnader man gör mellan träning och tävling, ex. antal belöningstillfällen, hur man belönar, hur man förbereder sig etc. för att träningssituationen ska likna tävlingssituationen.

Den största skillnaden för många är ju skillnaden i hundens (och förarens) stressnivå eller "aktivitetsberedskap" .

 Om du vill att hunden ska kunna prestera bra trots denna "stress" på tävling så måste du hitta sätt att få fram detta även på träning. Ex. träna trots främmande hundar omkring, "busa upp" hunden riktigt mkt , använd verbala och kroppsliga signaler för att tagga hunden, håll igång hunden före start på träning, spring från mållinjen till en väntande leksak om du gör så på tävling.

OM din hund  river hinder, hoppar kontaktfält eller tjuvstartar endast under tävling så måste du simulera tävlingslika förhållanden på träning. Om du inte lyckas efterlikna tävlingssituationen på träning så är det svårt att få bort problemen på tävling. Det viktigaste är som sagt att få upp samma stressnivå. Kanske du ska träna oftare på andra klubbar? i ny miljö? Tävla mot andra eller er själva på träning genom att alltid ta tid?

På tävling får du inte bära med dig leksak el. godis. Om du alltid tränar med en godisväska på dig så ger du hunden väldigt tydliga signaler om att hunden med säkerhet kommer att få en belöning, nästan en form av muta... Hunden märker då direkt skillnad under tävling. Du behöver träna hunden på att vara uthållig med sin belöning, att den kommer när jobbet är avslutat dvs banan avklarad.

Ett bra tips är att tänka att en bana är en kedja där belöningen kommer på slutet.  Du kan i stället använda ord som hunden associerar med belöning. Då ska du använda samma ord när du ger belöningen på slutet varje gång så hunden förknippar ordet med en positiv känsla. Då kan du genom att säga det ordet på banan under en tävling  väcka hunden lite mer.

Själv säger jag ordet "duuuuktiiig" med ett speciellt tonfall. Om jag säger det under en vanlig promenad så vänder sig hundarna om och slickar sig genast om munnen. Det gäller att inte "överanvända" detta ord  för att det inte ska mista sin betydelse.

Det är svårt att vara samma person själv på tävling som man är under en mer avslappnad träning. Om du oftast säger en signal för kontaktfältet med ett lugnt tonfall under träning så kan du genom att plötsligt låta hysterisk (nåja..) under tävling snarare själv orsaka att hunden hoppar i stället.

Försök använda samma lite hetsiga tonfall ibland även under träning . Spring på samma hetsiga sätt som du troligen gör på tävlingar. Låtsas som att du tävlar nästa gång du tränar, kräv lika mkt av hunden som på en tävling, försök motivera din hund lika mkt trots att du inte har godis el. leksak synlig. 

Försök själv hitta tävlingskänslan även på träning. Och träna inte om du inte är på humör själv... 

Så fick vi äntligen komma igång med en tävling före den officiella i slutet av feb. Hade inte riktigt lust att åka iväg så tidigt först men ....

Kallt var det också och dagen blev riktigt lång, så lång att jag hoppade över den sista klassen. Troya Arena där tävlingen hölls var fin, spec. fikaavdelningen där det fanns mysiga soffor bredvid en TV som visade en mysig brasa.. Bra med plats att sitta på där och hundarna fick följa med in.

På läktaren i ridhuset fanns det inte lika mkt plats.. trångt och lite bökigt att komma fram med sina grejer. Det krävdes ju lite extra filtar etc. för att kunna hålla värmen hela dagen. Det var tom kallare inne än ute. Hundarna kunde man rasta av på småvägar el. på stora fält runt ridhuset, perfekt! Alla funktionärer var väldigt hjälsamma och trevliga!

Banorna ritade av Mikael Hofgren var snabba men lite kluriga ändå, hmm. han lyckades smyga dit en del fällor som man inte riktigt uppfattade på första banvandringen.. men sedan lyckades han inte lura mig!

Jag körde Izor på A-klasserna och Deus i en B-klass, vilket var en liten felbedömning. B-banorna blev ju svårare och det blev en riktigt svårt slalomingång för lilla Deus i hans klass..(han var mest med för miljöträning och test av "läget") chansade friskt på en svår ingång och högerslalom men efter 2 försök fick det bli vänsterslalom ändå... Fick rätt många fel men var ändå riktigt nöjd med honom!! Han var betydligt mer följsam nu än på tidigare tävlingar i höstas. Det märks att träningen ändå börjar ge resultat. Och fartkapacitet finns verkligen!

Izor gick riktigt bra, gullungen!!, trots lite okoncentration i starten från honom (han hade ju inte tävlat sedan i september och hade lite svårt att koppla bort andra hanar omkring..) så fick vi bra fart och snygga svängar. Konstigt att det oftast går bättre för honom på tävling än träning? Men han behöver nog den lilla extra spänningen (och en mer laddad matte) för att tända till.

I agility så gick allt alltså perfekt tills vi kom till balansen. Vi har inte tränat en stor balans sedan september.. bara på vår "lilla balans". OCH JAG SAKTAR IN FARTEN!!!!! Sablar!!! Antagligen pga omedveten försiktighet... Jag hamnar alltså lite efter honom och Izor slarvar med sitt kontaktfältbeteende, han fick inget fel så jag tvekade ngn sekund, men precis när han hunnit till nästa hinder så kallar jag tillbaka honom och gör om balansen. Diskar mig själv förstås.. Han VET  vad han ska göra, hur han ska göra, så det var rent slarv.

 Inga fler "fel" och vi kom i "mål" med stor glädje! Det kändes riktigt härligt att han var i så bra form redan på första tävlingen för året!  Och jag var nöjd med att ha tagit om kontaktfältet. OM jag inte gjort det hade vi fått pris men uppriktigt sagt bryr jag mig inte ett dugg om priser om det andra "priset" blir att min hund tar chansen att slarva på nästa tävling för att han kom undan tidigare. Det skulle "kosta" mer än jag vinner...

Måste bara påminna mig själv om att be ngn vänlig själ att ropa åt mig strax före en balans på tävling : SPRING!!!

Lovade mig själv att alltid göra så här OM han slarvar igen... vilket förstås ska undvikas genom mer noggrann träning på en riktig balans. Men löftet gäller även om det händer på en off. Kanske jag får "offra några tävlingar" , vad vet jag,  men det får det vara värt. Vi ska INTE upp i klass 3 med halvbra kontaktfält el. osäkerhet vid öppna slalomingångar.

I hoppklassen var Izor ännu duktigare, jag var mer taggad och "på" honom så farten blev ännu bättre!

Jag har gjort en försök till banskiss, måtten stämmer inte 100% men ungefär så såg banan ut. Ev. har jag fått dit ett hinder för mkt på slutet!?  Nåja.. vid platta tunneln på slutet så visste jag först inte riktigt hur jag skulle handla.

Vill inte göra bakombyte på raksträcka innan, ville inte springa på vä sida om huset själv för att riskera att råka styra upp honom mot fel hinder efter hopphindret bakom platten, bestämde mig ändå för det sistnämnda.

Men det blev ett bakombyte ändå före släpet tyvärr och jag genade för att ta emot honom vid hindret efter. Tyvärr drogs Izor mot mig när han kom ut ur tunneln.. Helt rätt egentligen eftersom jag gjort bakombytet . Jag sa "ut!" för att få ut honom på rätt sida om hindret men det blev antagligen för otydligt eftersom han ändå kom på fel sida, jag hade precis påbörjat att försöka "trycka" ut honom igen men tajmingen blev fel, så jag fick honom att ta hindret från fel håll i stället! Ouups!! Men sedan var det full fart in i mål i alla fall!!

Ett riktigt fint lopp av Izor och felet tog jag på mig helt förstås! Så jag kan inte var annnat än nöjd med hans insats i denna tävling ändå med tanke på förutsättningarna.

Sedan var min ork slut, jag var stelfrusen och yr i huvudet (kan ju inte äta vanlig mat ännu pga av att jag inte är frisk) . Så vi bestämde att avbryta och hoppa över Deus sista klass. Men jag var glad över tävlingsinsatsen när vi åkte hem. Nu vet jag vad jag har att träna på inför Linköpings klass 2.

Får se om jag kan träna på lite UT-signaler på ondagsträningen. Vi håller på att lära Izor att kunna följa mina arm/axelsignaler utan att han går för mkt efter min kroppsrörelse. Jag ska kunna röra mig mot nästa hinder lite i förväg utan att han bryter sin väg mot pågående hinder. Vore ju himla skönt att tex. kunna lämna honom vid slalom och placera mig närmare nästa hinder vid behov.

 Den mesta träningen denna vecka kommer att läggas på klickerträning och de beteenden vi ska ha i kedjan vid instruktörsexamen nästa helg. Hua... nu börjar det bli nervöst!! Apropå det! Jag var inte alls lika nervös nu på agilitytävlingen som jag brukar..hmm..börjar allt tävlingspsykologitänk ge resultat!? Vore ju toppen! Man kan ju alltid hoppas!

Oj, vad agilitymänniskor fuskar! I alla fall finns tydligen en stor risk för det eftersom det enligt SBK:s nya förslag på etiska riktlinjer som är ute på remiss just nu, ska bli många nya regler för att förhindra fusk .

Jag hade missat detta totalt, oj så naivt! Kunde väl aldrig tänka mig att det fanns personer som fuskar på en agilitytävling.

Eller.. Jo, en gång faktiskt! Det var på en tävling Halmstad en sommarnatt i augusti för flera år sedan då vi var på tävlingsplatsen kvällen innan för att tälta bredvid, liksom flera andra gjorde fast de flesta lite mer ståndsmässigt..dvs i husbil i stället.

När vi satte upp vårt utställningstält (agilitytält?) bredvid banan (som redan var byggd) hann vi precis färdigt innan det blev alldeles för mörkt. Dessutom kryllade det av blodtörstiga JÄTTE myggor (i alla fall minns jag dem så..) som anföll oss. Vi flydde raskt in i vårt lilla sovtält på ängen bredvid motorvägen (suck!) i stället.

Det var väldigt mörkt ute, ja nästan kolsvart men det stoppade tydligen inte någon el. några av de som befann sig på samma plats just då från att FUSKA! Hur?  Det fick vi veta senare...

Jo, när vi kom in i klubbstugan på morgonen efter för att låna toaletten hörde vi funktionärerna utbrista: "Det är någon som varit på banan i går kväll!!"  Rösterna darrade av anklagelsen som utbrast, Fusk!!

Hur i hela friden de visste detta kan man fråga sig, fanns det spår? Hade denna "fuskare" råkat riva ner el. flytta på ngt hinder i stressen över att hinna smygköra hunden genom banan i mörkret!?

Var det överhuvudtaget möjligt att testa banan i förväg när det inte ens syntes var hindren var placerade?? Tydligen hade någon el. några i alla fall försökt. Åtminstone enligt de funktionärer som inspekterat banan denna morgon..

Vid en närmare genomgång av de nya reglerna så infinner sig oanade möjligheter, tack för det SBK!! Nu vet jag precis hur jag ska vinna , hela tiden!!

Jag ska förstås gifta mig med en domare så jag alltid hinner träna på hans banor i förväg! För om man har en nära relation med en domare el. funktionär så  fuskar man ju automatiskt, eller? SBK har förstås rätt... Så varför inte göra som de redan misstänker??  Att jag inte tänkte på det innan......

I morgon tävlar vi i Kungälv, mitt motto ska var att LITA PÅ MINA HUNDAR!! OCH SPRINGA SOM ******!!!!!!!!! 

..hoppas bara mina ben fattar det där sista .... ;-)

Åh.. jag som nästan hade hunnit bli van vid härliga lördags sovmorgnar... nu är det snart dags att åka i väg igen och tävla innan man ens hunnit vakna... Tur att det ändå är roligt när man väl står där vid startlinjen!

Visst tränar du din hund på olika sätt... och visst ger du den motion.. och gör det som går för att minimera risken för skador hos hunden....? Eller?

Många gånger är det närmare än du anar att hunden blir skadad i ett agilitylopp. Om du aldrig förbereder din hund för den fysiska utmaning som agility innebär utan bara lägger all tid på hinderträning.. ja då är det snart upplagt för en plötslig sträckning el. vrickning i lederna. Små muskelskador, som kanske inte syns, kan leda till betydligt större problem om du inte gör något åt det i tid.

Men du vill väl förstås att din hund ska hålla i många år, kunna tävla länge till,  och få ett skönt och så smärtfritt liv som möjligt som gammal? Då måste du börja lägga en bra grund för det redan nu.

Hundar som tävlar ofta, kanske flera klasser per dag, behöver god fysisk uthållighet. God fysisk uthållighet förbättrar också psykisk uthållighet vilket ofta gör skillnad i prestation i slutet av dagen...

En agilityhund kan jämföras med en idrottsman och är alltså i riskzonen för prestandaskador. Har man otur kan en snabb vändning el. missbedömning vid upphoppet tom leda till frakturer. En god fysisk grundträning och konditionsuppbyggnad är inte viktig bara för att man ska kunna vara med i tätstriden utan också för att hunden ska orka och inte gå sönder.

Enkla sträckningar el.  vrickningar kan bli bra på några dagar el en vecka om hunden får vila. Vid värre skador kan det krävas 4 eller ännu fler veckor . Kom ihåg att felaktig läkning el. ofullständig läkning kan leda till ärrvävnad vilket kan försämra funktionen i leden el. muskeln i framtiden. Bättre att vila hunden en gång "för mycket" än att chansa ....

Om man har en bra grundfysik hos hunden och dessutom ger massage regelbundet så har man ett bättre skydd mot skador. starka mjuka muskler hjälper till att skydda vid stora påfrestningar.

Så vad väntar du på? Sätt igång! Lägg ordentligt med tid på hundens fysikträning  och konditionsträning och lär dig hur man masserar en hund om du inte redan kan det. Små enkla saker som kan ha en väldigt stor betydelse den dag när risken för en skada finns nära......

Och en sak till.... de som aldrig värmer upp sin hund innan de ska tävla.. (som tur var är de inte så många) HUR TÄNKER DE EGENTLIGEN!!!!?????

 I morgon ska vi träna lite inför tävlingen i helgen, något lagom lätt som inte blir för utmanande men ändå med lite slalom, släppande och svängar. Hittade denna kombination från en Jenny Damm kurs, Ska nog testa den!

Ja, som rubriken säger , ett känt ordspråk inom idrottsvärlden, så måste man själv ta ansvar för de resultat man får. Susan Garett brukar säga att ens hund är en spegling av hur man själv är som hundtränare. Ja i så fall kan man ju även säga att ens resultat är en spegling av hur väl man gjort sina förberedelser.

Det finns många förberedelser man måste göra om man ska ha en chans att vinna på en tävling. Det krävs en hel del ansträngning, det går inte att komma undan. En viktig del är de psykiska förberedelserna man bör göra, oavsett vilket tävlingspsyke man har, målmedveten, stark och självsäker..eller osäker och nervös.

Psyket påverkar i hög grad prestationsförmågan. Enligt Idrottens träningslära så krävs att man tänker igenom och förbereder sig noggrant.

-En offensiv , problembaserad inställning med vilja att satsa, mod att kämpa, tro på att man kan lyckas och handlingskraft att utföra uppgifterna. Allt detta är viktigt för att spränga gränserna.

-Nervositet (spänning) är ofta tecken på att man är "tänd" inför uppgiften och en sådan tändning kan nödvändig för att göra en bra prestation. Det man kan beteckna som positiv nervositet varierar otroligt mycket mellan olika idrotter.

-För många är det svårt att uppnå optimal spänning och få fram den vid rätt tidpunkt. Det ideala är att behålla en låg spänning dagarna före -och timmarna fram till tävlingen. På så sätt använder man bara lite psykisk energi och sparar på resurserna. Strax före starten "skruvas kranen på" så att spänningen stiger. Om man inte klarar av att kontrollera spänningen (nervositeten) kommer den , när oväntade saker sker eller när den yttre pressen blir för stor, snabbt att bli alltför hög. Detta reducerar betydligt möjligheten att prestera goda resultat.

-Före viktiga tävlingar bör man träna upp sig så man får en större tolerans mot stress, bla. genom att arbeta med självtilliten.

Den som har låg självtillit får oftast en högre spänningsnivå. En ond cirkel...

-En god koncentration är nödvändig för att göra bästa möjliga prestation, koncentrationen ska riktas mot : Det man håller på med för ögonblicket och det man ska arbeta vidare med, att vara positiv!, enkla och konkreta uppgifter, egna uppgifter (inte låta sig distraheras av andra) , den enskildes medvetenhet, både vad man själv gör och vad som behöver göras. Det är viktigt att notera att det varje gång är viktigt att repetera sin uppgift, inom sig i tankarna, och att se det positivt.

Att vara bäst när det gäller, handlar till stor del om psykisk styrka, om självförtroende, och förmåga att pressa sig själv maximalt vid rätt tillfälle.

Känns som jag måste jobba ännu mer med min egen inställning och självförtroende...

Hmm... det finns CD skivor med mental träning inom olika områden som ex. viktnedgång el. avslappning. Finns det ingen som passar för agility.. ;-)

Men det kanske finns ngn som passar rent allmänt i alla fall!??? Får nog kolla upp det lite......

Fick en liten påminnelse i helgen om att jag och Deus måste träna mer svängar, förberedande signaler och placeringar. Det fungerar skapligt i korta kombinationer men på en hel bana så kommer jag ofrånkomligt och oförskämt ofta för långt efter honom för att ens kunna ge honom en ärlig chans att hinna se mina signaler. Han har nämligen ett sådant hindersug, bra det förstås men.., så han saktar inte av när hans "bagagekärra" behagar tappa farten. Nä, då vill han ju fortsätta springa på , duktig som han är att läsa linjer så blir det fantastiskt nog rätt väg ändå ibland. Men så kan vi ju inte ha det. Det måste fungera varje gång, hela vägen.

Lösning: Jobba mycket mer på att öka min egen fart, dvs springträning, och på att våga lämna honom mer i vissa situationer, som slalom, för att hinna fram till nästa sväng.

Tog fram en passande bana för att fylla det specifika behovet för träningen,

en bana som jag ritade för något år sedan inför en kurs. Den ska locka fram fart genom att den innehåller en lätt rak linje i början och en lång rak linje i slutet, men med ett mer krävande parti i mitten med många svängar.

Dessa ska vi träna både framförbyten och bakombyten på. Något annat väldigt bra för oss är det lilla staketet som kommer nära slutet. Lämpligt precis för att öva på svängsignaler efter en springsträcka.

Jag måste också handla så jag kommer ut själv först ifrån boxen så jag hinner placera mig rätt inför staketet.  Först ska jag dela in den i olika sektioner: 11-15 inkl staket, boxen 3-10, och en med endast start och slalom.

Har tidigt schema på jobbet några dagar denna vecka så jag hinner träna lite mer någon em  innan helgens tävlingar i Kungälv. Känns dock lite jobbigt att tävla med Deus som är så ny fortfarande på "tävlandet" man vet aldrig riktigt hur han kommer att fungera. Trots att jag blir mer nervös med Izor (har mer press på mig själv att det måste bli bra) så är det ändå lite roligare att tävla med en mer erfaren hund. Men men.. jag ska väl få ordning på Deus också så småningom...

Usch, inget passande väder för träning idag direkt. Perfekt för att passa på att göra saker inne i stället. Passade på att titta lite mer på agilityfilmer i förmiddags. Först Susan Garetts film shaping success.. sedan Jenny Damms filmer. Jag föredrar ju till 100% den handlingsteknik jag lärt mig enligt Damm men det är alltid roligt att studera andra handlingstyper. Eller typer och typer.. ärligt talat hittar jag inte så jättestora skillnader mellan de "stora" namnen.. som Greg Derret t.ex skillnaden ligger mest i HUR man beskriver det man gör men tittar man på filmer av dem så är mkt ganska likt ändå.

Klart det finns vissa skillnader men gemensamt är att de är väldigt konsekventa och tydliga med hur de gör. Och det är ju det allra viktigaste oavsett vilken "guru" man än ser upp till.

Och det är ju också det svåraste. Att vara konsekvent. Det krävs ju att man verkligen blir medveten om hur man gör. Att man har hjälp av andra som "säger till" när man slarvar.

Kan knappt räkna alla gånger som jag kommit på mig själv med att inte göra som jag tränat.. I stället försökt köra en säkrare "linje" på tävling.. Fegis!!!

Hur många gånger har jag gjort saker på banan som jag direkt efter visste var fel, som jag egentligen visste innan  hur jag skulle lösa det men sedan på banan inte lyckast fullfölja det... på en skala?? Nja.. närmare 100 gånger typ i alla fall. Så "verkligheten" kommer i kapp. Ena dagen för att man inte fick loss fötterna från underlaget så snabbt som man tänkt sig. nästa gång för att ens hund blev distraherad av en annan hund bredvid banan, åter nästa gång , och många gånger till, för att man "fegade ut" i en viss situation.

T.ex om man tränat massor på en viss sekvens el. kombination.. kanske kommit fram till att man kan lämna hunden lite självständigt för att placera sig själv bättre.. eller kanske en inkallning i starten som är lite "vågad" men som fungerar perfekt.. på träning... men så vågade  man inte testa det verkligheten när precis samma sitation dök upp på en tävling..  vågade inte göra likadant utifall att.. och därmed förstörde man det i stället för sig ännu mer ... Hur får man bort detta problem?? Vad handlar det om egentligen??

Det enda svar jag hittar just nu är väl att man inte vågar.. för att man är rädd att förlora. Alltså för att kunna vinna  MÅSTE man våga förlora också.

Även om jag säger att jag ska "vinna eller försvinna" .."satsa så det ryker" så har inte resten av mig fattat detta helt ännu tydligen.. Vad krävs? Ännu mer nötande av tävlingar?? Ännu mer träning där man satsar allt, verkligen tränar tävlingslikt??

Avslutar med några citat ur Susans film: angående att vara konsevent ..

..och lite om belöningsplacering som jag själv jobbar mkt  konsekvent med. Tror jag !!?? Jo.. det gör jag väl...

Om hunden sitter stilla när du rör dig själv framåt men börjar röra sig när du går tillbaka för att belöna, så ska du INTE belöna, då har du ju belönat rörelsen.  Detsamma gäller om du gått iväg och tänker kalla in hunden över ett hinder: om hunden rest sig och går mot dig så ska den inte få starta/hoppa – det är ju också en form av förstärkning/belöning, gå tillbaka till startposition med hunden. Om du i stället råkar upprepa ditt kommando ”sitt” så har du också ”belönat” hunden eftersom den fått ett nytt kommando (den behövde ej följa det gamla) .

 Belöningsplacering:

Tänk på att placeringen av belöningen påverkar hur hunden utför hindret. Ex. om du kastar iväg belöningen långt över hindret några gånger när hunden hoppar så kommer hunden vara beredd på ett långt hopp och en rak linje framåt, då kan du t.ex lägga på ett kommando för detta, ”i väg” ”kör” etc.

Om du står kvar snett bakom hindret och belönar där kommer hunden snart att hoppa snävare och vända tillbaka. När hunden gjort det flera gånger och förstår detta kan du lägga på kommando för att återvända snävt efter hindret ex. ”vänd”,”tillbaka”.  Träna alltså in beteendet först innan du lägger på kommandot. Detta kan bli en stor fördel i agilityn: att hunden vet hur den ska ta hindret och är fokuserad framåt eller vända snävt tillbaka.